Kalium hur skriver med en bokstav
Kalium
| Kalium | |
Emissionsspektrum | |
| Generella egenskaper | |
| Relativ atommassa | 39,0983(1)[1]u |
| Utseende | Silvergrå |
| Fysikaliska egenskaper | |
| Densitet nära r.t. | 0,862 g/cm3 |
| – flytande, nära smältpunkten | 0,828 g/cm3 |
| Aggregationstillstånd | Fast |
| Smältpunkt | 336,53 K (63,38 °C) |
| Kokpunkt | 1 032 K (758,85 °C) |
| Kritisk punkt | 2 223 K (1 949,85 °C) 16 MPa[2] |
| Molvolym | 45,94 × 10−6m³/mol |
| Värmevärde | −182 J/(kg × K) |
| Smältvärme | 2,334 kJ/mol |
| Ångbildningsvärme | 79,1 kJ/mol |
| Specifik värmekapacitet | 757,8 J/(kg × K) |
| Molär värmekapacitet | 29,6 J/(mol × K) |
| Atomära egenskaper | |
| Atomradie | 227 pm |
| Kovalent radie | 203 pm |
| van der Waalsradie | 275 pm |
| Elektronaffinitet | 48,4 kJ/mol |
| Jonisationspotential | Första: 418,8 kJ/mol Andra: 3 052 kJ/mol Tredje: 4 420 kJ/mol Fjärde: 5 877 kJ/mol (Lista) |
| Arbetsfunktion | 2,3[3]eV |
| Elektronkonfiguration | |
| Elektronkonfiguration | [Ar] 4s1 |
| e− per skal | 2, 8, 8, 1 |
| Kemiska egenskaper | |
| Oxidationstillstånd | +1, −1 |
| Oxider (basicitet) | K2O (starkt basisk) |
| Elektronegativitet | 0,82 (Paulingskalan) 0,734 (Allenskalan) |
| Normalpotential | −2,931 V (K+ + e− → K)[4] |
| Diverse | |
| Kristallstruktur | Kubisk rymdcentrerad (bcc) |
| Ljudhastighet | 2000 m/s |
| Termisk expansion | 83,3 µm/(m × K) (25 °C) |
| Värmeledningsförmåga | 102,5 W/(m × K) |
| Elektrisk konduktivitet | 1,43 × 107A/(V × m) |
| Elektrisk resistivitet | 72 nΩ × m(20 °C) |
| Magnetism | Paramagnetisk[5] |
| Magnetisk susceptibilitet | 5,7 × 10−6[6] |
| Youngs modul | 3,53 GPa |
| Skjuvmodul | 1,3 GPa |
| Kompressionsmodul | 3,1 GPa |
| Mohs hårdhet | 0,4 |
| Brinells hårdhet | 0,363 MPa |
| Identifikation | |
| CAS-nummer | 7440-09-7 |
| Pubchem | 5462222 |
| RTECS-nummer | TS6460000 |
| Historia | |
| Upptäckt samt inledande isolation | Humphry Davy (1807) |
| Stabilaste isotoper | |
| Säkerhetsinformation | |
| H-fraser | H260, H314 |
| EUH-fraser | EUH014 |
| P-fraser | P223, P231+232, P280, P305+351+338, P370+378, P422 |
| R-fraser | R14/15, R34 |
| S-fraser | S(1/2), S8, S45 |
| SI-enheter samt STP används ifall inget annat anges. | |
Kalium existerar en grundämne samt mikroelement. Kalium tillhör gruppen alkalimetaller samt existerar vanligt förekommande inom naturen.
Kalium oxideras hastigt inom luften, samt existerar många reaktivt tillsammans med vätska. Därför förvaras ren kaliummetall inom någon typ från olja, såsom fotogen, till för att förebygga kemisk reaktion med syre. inom naturen förekommer ofta kalium bundet mot krydda inom mot modell havet, dock detta förekommer även inom olika mineralföreningar. en flertal kaliumföreningar existerar vattenlösliga dock kristalliserar sällan tillsammans med hydratiseringsvatten[8] samt används ofta inom industrin.
Det existerar en viktigt mikroelement till varelse samt växter, var detta verkar vid cellnivå samt nära distribution från nervsignaler. inom människor reglerar kalium vatten-syrabalansen samt vätskebalans. inom muskelvävnadernas cellvätska existerar kalium den viktigaste katjonen.[9] bristande vid kalium kallas hypokalemi samt patologiskt höga värden kallas hyperkalemi.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Metalliskt kalium reagerar våldsamt tillsammans dricksvatten beneath reaktionen:
- 2K + 2H2O → 2KOH + H2 (KOH = kaliumhydroxid)
där vätet (H2) sedan reagerar tillsammans med luftens syre (börjar brinna) samt bildar en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig. Detta existerar ett exoterm reaktion.
Fysiologiskt kalium
[redigera | redigera wikitext]Människans behov från kalium tillgodoses genom intag från kaliumklorid alternativt andra kaliumsalter. Normalt får oss inom oss lagom många kalium via maten, dock vissa livsmedel (som öl) är kapabel bidra mot ett överkonsumtion från kaliumklorid, vilket ger enstaka obalans mellan kalium- samt natriumhalten inom kroppen.[10] enstaka sådan obalans är kapabel mötas tillsammans med intag från natriumklorid.[10]
Rekommenderat dagligt intag existerar till små människor 0,8–2 g. på grund av vuxna personer existerar rekommendationen 2,5 g per solens tid, alternativt på grund av kvinnor 3,1 g samt män 3,1–3,5 g. titta vidare RDI-tabell. Kalium finns rikligt inom banan samt avokado dock halten existerar ännu högre inom spenat, liksom även besitter högre natriumhalt.
I Livsmedelsverkets senaste rikstäckande granskning från kostvanor inom den svenska befolkningen, Riksmaten - 2010-11, plats detta rapporterade intaget från kalium per dygn inom medelvärde 2 890 mg på grund av kvinnor, 3 410 mg på grund av män samt 3 119 mg till läka gruppen inom undersökningen.[11]
Isotoper från kalium
[redigera | redigera wikitext]Kalium besitter tre naturligt förekommande isotoper, 39K, 40K samt 41K. Den förstnämnda samt den sistnämnda existerar stabila medan 40K existerar radioaktiv tillsammans ett halveringstid från cirka 1,3 miljarder kalenderår. inom kalium existerar halten från 40K 0,012 % samt den existerar den ledande källan mot joniserande strålning inom människokroppen. Isotopen 40K sönderfaller dels mot nukliden40Ca (89 %), dels mot nukliden 40Ar (11 %). detta senare sönderfallssättet används på grund av åldersbestämning från rörelser inom bergarter.[12]
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Kalium kommer ifrån arabiskans لْيَه al-qalyah, 'aska ifrån plantor', genom ombildning ifrån alkali. en äldre tekniskt namn vid kalium existerar potassium (av pottaska), vilket kvar används inom bland annat engelska.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Det fanns ursprunglig beneath 1700-talet liksom man lärde sig för att skilja mellan natrium- samt kaliumföreningar. Kaliumhydroxiden samt karbonatet kallades då vanligen vegetabiliskt alkali (erhållet ifrån växtaska), medan motsvarande natriumföreningar kallades mineraliskt alkali.[13]
Den förste såsom lyckades bevisa för att kaliumsalt fanns en annat krydda än natriumsalt plats Georg Ernst Stahl kalenderår 1704. 1789 upptogs detta från Antoine Lavoisier inom dennes register ovan kemikalier. Kaliummetall isolerades inledande gången den 6 oktober 1807, från Humphry Davy genom elektrolys från kaliumhydroxid vid en platinableck tillsammans enstaka upphöjd strömstyrka.[13]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.
- ^Haynes, William M., red (2011). CRC Handbook of Chemistry and Physics (92nd ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 1439855110 .
- ^Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Festkörper. 2:a uppl. dem Gruyter, Berlin 2005, ISBN 978-3-11-017485-4Lehrbuch der Experimentalphysik, volym 6, S. 361.
- ^David R. Lide (red.): Electrochemical Series, sid. 8:22, i: CRC Handbook of Chemistry and Physics, uppl. 90 (internetversion: 2010), CRC Press / Taylor and Francis.
- ^Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compoundsArkiverad 12 januari 2012 hämtat ifrån the Wayback Machine., in Lide, David R., red (2005). CRC Handbook of Chemistry and Physics (86th ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 0-8493-0486-5
- ^Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Sidorna E-129 mot E-145. ISBN 0-8493-0470-9. dem angivna värdena äger denna plats räknats angående i enlighet med SI.
- ^ [ab] Ur CLP-förordningen gällande CAS-Nr. 7440-09-7 inom substansdatabasen GESTIS-Stoffdatenbank hos IFA (Institut für Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung) (ty, en).
- ^Gunnar Hägg 1963, Allmän samt oorganisk kemi, avsnitt 25-1 sid 607
- ^”Arkiverade kopian”. Arkiverad ifrån originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304113609/http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D01.268.549.550&tool=karolinska. Läst 20 september 2011.
- ^ [ab] Ulf Ellervik (2011) Ond kemi : berättelser ifall människor, mord samt molekyler. Fri tanke förlag. ISBN 978-91-86061-30-2.
- ^Amcoff, Elisabet m.fl. (2012). Riksmaten - vuxna 2010-11 : Livsmedels- samt näringsintag bland vuxna inom Sverige. Uppsala: Livsmedelsverket. sid. 105. ISBN 978 91 7714 216 4. http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2011/riksmaten_2010_20111.pdf. Läst 4 augusti 2019
- ^Per H Lundegårdh, Sven Laufeld 1984, Norstedts stora stenbok, ISBN 91-1-844122-X sid 11
- ^ [ab] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011