För det mesta på finska

Finsk fonologi beskriver fonologin inom finska språket. Finskan skriver ungefär vilket man uttalar orden, långt uttal skrivs dubbelt samt betalkort uttal skrivs tillsammans med ett bokstav^[1].

Uttal

[redigera | redigera wikitext]

Konsonanter

[redigera | redigera wikitext]

I finskan används sjutton konsonanter: /m n ŋ p t k b d g f s ʃ h ʋ l j r/, varav /b g f ʃ/ används inom lånord.

1. /d/ förekommer medialt liksom en försvagat [t] genom finskans speciella stadieväxling, dock förekommer även inom klustret/hd/ samt inom ett mängd lånord.
2. [ŋː] förekommer likt ng genom stadieväxling från nk, varav n; et inom nk representerar [ŋ].
3. /b g f ʃ/ förekommer endast inom lånord.

Stadieväxlingen

[redigera | redigera wikitext]

Stadieväxlingen existerar detta likt kallas på grund av finskans "konsonantomljud" samt existerar ständigt beroende från språkljud samt morfosyntax. detta liksom existerar speciellt tillsammans stadieväxlingen existerar detta för att den bestämmer hur konsonanterna bör bli då termen ändras. detta finns en starkt stadium liksom vanligen uppträder inom öppna stavelser (slutar vid vokal) samt en svagt stadium liksom vanligen uppträder inom slutna stavelser (slutar vid konsonant). modell vid stadieväxling (alla modell existerar inom nominativ enskild mot plural):

• Kvantitativ stadieväxling^[2]:
  • /pː/ → /p/ (pappi - papit 'präst(er)')
  • /kː/ → /k/ (pukki - pukit 'bock(ar)')
  • /tː/ → /t/ (katto - katot 'tak')
• Kvalitativ stadieväxling^[2]:
  • /p/ → /ʋ/ (läpi - lävet 'hål')
  • /k/ → borta (pako - paot 'utrymning')
  • /t/ → /d/ (katu - kadut 'väg(ar)')
• Assimilation mot enstaka föregående konsonant:
  • /mp/ → /mː/ (kampi - kammet 'vev(ar)')
  • /ŋk/ → /ŋː/ (kenkä - kengät 'sko(r)')
  • /nt/ → /nː/ (lento - lennot 'flyg')
  • /lt/ → /lː/ (kielto - kiellot 'förbud')
  • /rt/ → /rː/ (parta - parrat 'skägg')
• Mindre vanliga växlingar:
  • /lke/, /rke/ → /lje/, /rje/ (jälki - jäljet 'spår', kurki - kurjet 'kran(ar)')
  • /uku/, /yky/ → /uʋu/, /yʋy/ (puku - puvut 'kostym(er)', kyky - kyvyt 'förmåga/förmågor')
• Historiska undantag ifrån regeln angående öppna samt slutna stavelser:
  • ranne → ranteen 'handled - handledens'
  • tavata → tapaan 'att möta - jag möter'

Tonande klusiler

[redigera | redigera wikitext]

/b/ samt /g/ räknas ofta ej vilket finska fonem eftersom dem endast förekommer inom lånord, dock samtliga dessa lånord existerar relativt vanliga idag, således dessa fonem räknas liksom officiella. Misslyckanden tillsammans med för att nyttja dessa vid korrekt sätt besitter oftast förlöjligats inom media, t.ex. betraktar journalister samt högt uppsatta kontorspersonal Belgia (Belgien) likt Pelkia. flera utbildade talare fullfölja ej någon skillnad mellan tonande samt tonlösa klusiler inom vanligt anförande, ifall detta ej finns några risker till förväxlingar. Några ett fåtal exempel: /busːi/ 'en buss' vs. /pusːi/ samt /gorilːɑ/ 'en gorilla' vs. /korilːɑ/ 'med ett korg'.

/d/ existerar något olik än /b/ samt /g/ vid bas från för att detta finns inom finska mening, vilket ett "svag" motsvarighet mot detta tonlösa /t/, dock historiskt sett uttalades den såsom ett frikativ: /ð/. beneath dem sju århundraden då land i norden styrdes från landet började uttalet [d] för att anlända in inom detta finska uttalet samt ersatte [ð], dock inom lånord uttalades detta likt [t], t.ex. deodorantti (deodorant) [te.otorɑntːi]. Klusilen /d/ uttalas för tillfället till detta mesta såsom [d], åtminstone inom lånord samt formella anförande.

Vokaler

[redigera | redigera wikitext]

Finska språket besitter flera olika vokalljud samt kryllar även från diftonger. Något liksom existerar speciellt på grund av finskan existerar y-ljudet, liksom är kapabel uppfattas vilket något mellan y samt ö.^{[källa behövs]}

Diftonger

[redigera | redigera wikitext]

Diftonger	Slutar tillsammans /i/	Slutar tillsammans med /u/	Slutar tillsammans /y/	Öppna diftonger
Börjar tillsammans med /ɑ/	[ɑi̯]	[ɑu̯]
Börjar tillsammans med /æ/	[æi̯]	[æy̯]
Börjar tillsammans /o/	[oi̯]	[ou̯]
Börjar tillsammans /e/	[ei̯]	[eu̯]	[ey̯]
Börjar tillsammans med /ø/	[øi̯]	[øy̯]
Börjar tillsammans /u/	[ui̯]	[uo̯]
Börjar tillsammans /i/	[iu̯]	[iy̯]	[ie̯]
Börjar tillsammans med /y/	[yi̯]	[yø̯]

Vokalharmoni

[redigera | redigera wikitext]

Vokalharmonin finns inom dem flesta finsk-ugriska tungomål samt existerar lite speciell till dessa tungomål. Undantag existerar exempelvis meänkieli, var vissa variateter saknar vokalharmoni. Vokalharmonin handlar angående hur termen bör böjas, bokstäverna a o u samt y ä ö är kapabel ej hamna inom identisk mening, dock varenda dessa kunna hamna tillsammans e i, dock endast inom sammanskrivningar kunna a o u samt y ä ö hamna inom identisk mening samt lånord, t.ex. seinäkellossa "i enstaka väggklocka" (av 'seinä' + 'kello'). Hur orden bör böjas bestäms från ordets grundvokal.

Längd

[redigera | redigera wikitext]

Alla fonem (t.o.m /ʋ/ samt /j/, titta nedan) är kapabel inträffa vilket fördubblade inom fonetisk längd. Konsonantfördubbling sker ständigt vid enligheten från finskans stavningsregler. Vissa exemplen:

tuli = flamma, tuuli = luftström, tulli = tull

muta = lera, muuta = andra (partitivsg.), mutta = dock, muuttaa = för att ändra/flytta

Ett dubbelt /h/ existerar sällsynt inom standard finskan, dock kunna dock inträffa, t.ex. hihhuli såsom existerar ett nedsättande begrepp till ett religiös fanatiker. Skillnaden mellan /d/ samt /dː/ kunna endast finnas inom lånord; inhemska d förekommer endast inom kortform. Medan /ʋ/ samt /j/ förmå framträda likt parvis då dem uttalas, t.ex. vauva[ʋɑu̯ʋːɑ], raijata[rɑi̯jːɑtɑ], denna skillnad existerar ej fonematisk samt anges ej inom stavning.

Betoning

[redigera | redigera wikitext]

Likt ungerskan samt estniskan faller finskans betoning ständigt vid inledande stavningen inom termen, oavsett längd. Även mening tillsammans betalkort förstastavelse samt utdragen andrastavelse besitter betoningen vid inledande stavelsen, t.ex. eloon 'i livet'. inom bibetoning faller oftast vid udda stavelser, dvs. den tredjeplats, den femte (osv.) stavningen inom termen, dock den faller inte någonsin vid den sista stavelsen, jf. kalanmaksaöljyä (här framhävas ej ä). inom sammansatta mening framhävas varenda mening vid sin ursprungliga betoning, t.ex. inom lånordet rucolasalaattia. då bibetoningen faller vid ett svag stavning (med begränsad vokal utan konsonant efteråt) flyttas betoningen mot nästa stavning, jf. puhuisimmeko? (skulle oss tala?) vs. puhuvatko? (talar de?), var detta inledande exemplet besitter bibetoningen vid den tredjeplats stavningen, såsom huvudregeln, medan detta andra exemplet besitter flyttat bibetoningen mot fjärde stavningen, till för att undvika ett situation var den tredjeplats stavningen existerar svag samt den fjärde stavningen existerar kraftfull.

Sandhi

[redigera | redigera wikitext]

Finska sandhi existerar ytterst vanligt förekommande mellan flera mening samt språkets minsta betydelsebärande enhet inom officiellt standard tungomål samt talspråk. inom dem flesta "register" existerar detta inte någonsin nedskrivet; endast dem dialektala transkriptionerna äger detta nedskrivet. detta finns numeriskt värde processer, den inledande existerar ett lätt assimilation tillsammans med avseende till artikulationsstället (t.ex. np → mp) samt den andra existerar ifall prediktiva fördubblingar från initiala konsonanter vid morfemets "gränser".

Några enkla regler:

• /n + k/ → [ŋk], velariation från 'k', t.ex. sen kanssa[seŋ‿kɑnsːɑ]
• /n + p/ → [mp], labialiation från 'p', t.ex. hän poimii[hæm‿poi̯mi]
• /V + V/ → [VʔV], dissimilation från ett sekvens från individuella vokaler (jämfört tillsammans med diftonger) genom ett sålunda kallad glottisstöt, t.ex. kuorma-auto[kuo̯rmɑʔɑu̯to].

Fördubbling från morfeminitial konsonant uppstår då språkets minsta betydelsebärande enhet såsom föregår detta slutar vid enstaka vokal samt tillhör någon från dessa morfologiska klasser:

• substantiv vid -e (bortsett ifrån några nya lånord):

t.ex. hakelava[hɑkelːɑʋɑ] "öppen låda till träflis"

• imperativ samt imperativ konegativ rörande andra individ enskild, liksom den negativ formen på grund av presens indikativ (dessa tre existerar ständigt lika varandra)
• imperativ konnegativ rörande tredjeplats individ enskild, inledande individ plural, andra individ plural samt tredjeplats individ plural:

t.ex. älkää tehkökään sitä 'gör detta inte!' [tehkøkːæːn]

t.ex. täytyy mennä käymään[tæy̯tyːmenːækːæy̯mæːn]

• substantivskasus vid -e: allativ-lle liksom superlativ-nne samt prolativ-tse
• andra mening vilket kai "förmodligen", luo "till, gentemot" samt tai "eller"

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]