Inspirationskälla till det stora blå italiensk fridykare

Egeiska havet, tal. inom enstaka svartvit prolog på ön Amorgos introduceras oss mot dem framtida fridykarna Jaques Mayol (Jean-Marc Barr) samt Enzo Molinari (Jean Reno) vilket pojkar. Här, beneath filmens allra allra första skede, får oss begränsad möta dem beneath deras första inofficiella kamp inom dykning över en skimrande mynt på havets botten någon meter intill den lokala bryggan.

Enzo dyker efter myntet samt fångar detta på sex sekunder, vilket denne utmanar Jaques för att göra snabbare, dock Jaques önskar ej tävla. Redan liksom pojkar utmärker sig dem båda karaktärerna, likt förbli nästintill statiskt oföränderliga genom kurera filmen – Jaques tillsammans med sin mystiska förbindelse mot havet, den modige Enzo, vilket sporras från kamp samt viljan för att artikel bäst inom världen.

Efter för att Jaques far omkommer inom ett dykningsolycka mörknar skärmen samt oss förflyttar oss fram inom tiden, mot Sicilien Enzo, idag myndig samt mer tävlingsinriktad än någonsin, är världsmästare inom fridykning dock besväras från möjligheten för att detta någonstans är kapabel finns ett människa liksom kunna slå honom. Italien möter land i västeuropa när Enzo söker upp Jaques nära Côte d’Azur. Motvilligt går Jaques tillsammans på för att ställa upp mot Enzo beneath mästerskapen inom dykning på Taormina, trots för att denne förblir mer alternativt mindre ointresserad från mästerskapstiteln.

Jaques är mer intresserad från för att spendera sin period tillsammans försäkringsagenten Johana Baker (Rosanna Arquette), likt anlänt på Taormina från USA för för att återförenas tillsammans Jaques efter deras kärlek nära första ögonkastet. Johana, vilket tröttnat på den materialistiska staden liksom inte någonsin sover, dras mot Jaques oskuldsfulla kärlek mot havet. Johana blir något från en tredjeplats hjul inom Enzo samt Jaques tävling ifall vem såsom förmå dyka djupast ner beneath ytan.

Omtvistade verkliga händelser

Att Jaques Mayol samt Enzo Majorca äger funnits på riktigt är detta ingen såsom ifrågasätter. beneath deras livstid samt ständiga konkurrens kom dem för att bli historiska fridykare tillsammans med flertal mästerskap samt personliga rekord.

Efter en möte inom Marseilles blev Mayol medförfattare mot Luc Bessons script, vilket är kapabel äga varit anledningen mot för att Majorca plats väsentlig mot Jean Renos porträttering från honom inom Det stora blå. Något liksom inom sin tur ledde mot för att filmen blev belagd tillsammans med visningsförbud inom Italien. inom ett samtal i enlighet med danska tidningen Berlingske Tidende år sa den årige Majorca att:

– jean Reno är ett många massiv skådespelare. denne agerar min roll förträffligt, dock jag kunde helt ärligt ej känna igen mig inom någon från scenerna. Jag menar samtliga dem där stereotyperna kring den tjuvaktige, mammakäre, grinande italienaren, säger den idag årige Enzo inom enstaka italiensk intervju.

Strax efter Mayols självmord inom månad identisk år gav Majorca sitt tillstånd för att visa filmen, inom minne från Jaques. Det stora blå fick italiensk premiär den 27 september , 14 år efter sin ursprungliga premiär.

 Cinéma ni Look

Cinéma ni Look fanns ett rörelse inom fransk spelfilm mellan vilket enbart tre regissörer, Jean-Jacques Beineix, Leos Carax samt Luc Besson, kopplas mot. Genren bär tio filmer, där oss finner Det stora blå, Les Amants ni Pont-Neuf, Nikita, La Lune dans le Caniveau samt Leon. Begreppet myntades från Raphaël Bassan inom tidningen Le Revue dem Cinéma.

Kännetecken för Cinéma ni Look:

Kärlek - hopplös samt komplicerad - liksom ofta uppkommit från ren slump. Okontrollerbart uppslukande romantik likt ej ständigt besitter en lyckligt slut.

Protagonister - unga karaktärer likt på olika sätt står utanför samhället, ofta tillsammans udda intressen, arbetslösa alternativt tillsammans sysselsättningar dem föraktar samt utför enbart för för att behärska överleva. ej sällan visar karaktärerna upp ett kaxig likgiltighet inför framtiden.

Skönhet - enstaka visuell lust att leka - likt sprungen ur New Hollywood utan gränser. Starka färgkontraster, impressionistiska ljus, kulturella referenser inom färgstarka collage från misär, pop-musik samt finkultur.

Skildringen från detta kalla samt orättvisa klassamhället är betydligt mer påtaglig inom ett bio liksom just Les Amants ni Pont-Neuf - Carax är möjligen maximalt teoretisk från regissörerna, inom hans filmer finns ett omätbar vilja mot uppror, ett rebellisk strävan vilket ljuter sig in inom filmernas karaktär.

Man kunna påstå för att Besson är den lugnaste från regissörerna, möjligen mer New Age än revolutionär, dock Besson är även denne rebellisk på sitt eget subtila vis. Samhällskritiken inom Det stora blå gestaltas genialt nog genom just samhällets totala frånvaro beneath all filmens gång.

Det närmaste oss kommer civilisationen, rättsväsendet alternativt ordningsmakten är väl juryn inom dykningsmästerskapet, såsom förefaller äga någon typ från officiell röst. Bortsett från detta befinner oss oss helt utanför detta moderna systemet. inte någonsin inom enstaka huvudstad, enbart inom havsmiljöer. Filmen stressar ej för någon samt narrar tanken på regler, förpliktelser samt vad oss ”borde göra”. detta enda såsom agerar någon roll inom filmen är känslor. Kärlek, lust, frihet, vänskap, längtan - allt annat är oviktigt.

Luc Besson moraliserar ej sina huvudkaraktärer utan låter istället deras dumheter glänsa inom komik. Någon gång beneath filmen får dem varenda sparken - Jaques samt Enzo från oljeriggen efter för att äga supit sig dyngraka samt dansat trehundra meter beneath vattenytan medan Johana avskedas från försäkringsbolaget efter för att skamlöst äga använt företagskortet för för att utflykt mot Jaques på Sicilien.

Knappast är detta äganderätten alternativt Polizia Municipale oss hejar på när Jaques, Johana samt Enzo mitt inom natten stjäl ett delfin såsom vantrivs inom vattenparken på Taormina för för att släppa ut den inom havet. Jaques kärlek för havet samt ointresse från en normalt liv problematiseras ej, tvärtom romantiseras hans passion tillsammans med klarblåa djup, bländande stjärna, samt knivskarpa månsken över mörka vatten.

Ibland känns detta uppriktigt liksom för att Det stora blå glömmer publiken, vilket jag gillar - detta gör den mer ärlig. inom filmen finns enstaka frihet såsom jag egentligen bara är kapabel hitta inom utvalda scener ur andra filmer, dock inte någonsin såhär svepande alternativt kraftfull. Skönhetsupplevelsen är total, dock äger inget självändamål. detta vackra fungerar snarare vilket femtio nyanser från längtan, den typ från längtan likt ni försvinner i.

Håller filmen idag? Jag är helt fel individ för att svara för jag kommer ständigt för att kompromisslöst älska den. varenda gång jag ser Det Stora Blå hamnar jag inom identisk tillstånd från harmoni, tillsammans med identisk känsla från bedövande lugn.

För varenda gång jag ser naturbilderna - Medelhavet, stränderna, solen, klipporna, ljudet från vågor på natten - så blir jag påmind angående första resan jag gjorde själv. angående Spanien, frihet, spänningen från för att första gången ge sig ut på personlig grabb. utflykt utan för att flyga eller fly undan. Känslan från för att existera själv utan för att känna sig isolerad, liksom Jaques inom havet, för detta är frihet.