Hur länge stannar bilden i jorden
Jorden
| Jorden | |
Jorden vid den berömda bilden "Blå pärlan", tagen från Apollo 17 | |
| Beteckningar | |
|---|---|
| Alternativnamn | Tellus, Terra, (Världen) |
| Omloppsbana | |
| Epok: J2000,0 | |
| Aphelium | 152 097 701 km 1,016 710 333 5 AU[1] |
| Perihelium | 147 098 074 km 0,983 289 891 2 AU [1] |
| Halv storaxel | 149 597 887,5 km 1,000 000 112 4 AU [1] |
| Excentricitet | 0,016 710 219 [1] |
| Siderisk omloppstid | 365,256 366 dagar = 1,000 0175 år[1] |
| Medelomloppshastighet | 29,783 km/s 107 218 km/h [1] |
| Inklination | 1° 34' 43,3" [2] |
| Periheliumargument | 114,207 83° |
| Månar | 1 (Månen) [1] |
| Fysikaliska data | |
| Avplattning | 0,003 352 8 [4][1] |
| Medelradie | 6 371,0 km [3][1] |
| Ekvatorradie | 6 378,1 km [4][1] |
| Polradie | 6 356,8 km [5][1] |
| Omkrets | 40 075,02 km (ekvator) 40 007,86 km (meridional) 40 041,47 km (medel) |
| Area | 510 072 000 km² [6][7] 148 940 000 km² land (29,2 %) |
| Volym | 1,083 207 3 × 1012 km³ [1] |
| Massa | 5,972 6 × 1024 kg [1] |
| Medeldensitet | 5,515 3 g/cm³ [1] |
| Ytgravitation (ekvatorn) | 9,780 327 m/s² [8][1] 0,99732 g |
| Flykthastighet | 11,186 km/s [1] |
| Siderisk rotationsperiod | 0,997 269 68 d [9] 23h 56m 4,100s |
| Vinkelhastighet (ekvatorn) | 465,11 m/s |
| Axellutning | 23,439 281° |
| Albedo | 0,367 [1] |
| Yttemperatur | Min: 184 K (−89 °C) Medel: 288 K [1] ( 15 °C [1]) Max: 331 K ( 56,7 °C [10]) |
| Atmosfär | |
| Yttryck | 101,3 kPa (havsnivå) [1] |
| Sammansättning | 78,08 % kväve (N2) 20,95 % syre (O2) 0,93 % argon 0,038 % koldioxid Ungefär 1 % vattenånga (varierar)[1] |
Jorden (latinskt namn: Tellus)[11][12] existerar den tredjeplats planeten ifrån solen samt den största från dem därför kallade stenplaneterna inom solsystemet. Jorden existerar hemvist till samtliga kända levande varelser. Dess latinska namn används ibland internationellt ifall den samt astronomer betecknar den ibland tillsammans med symbolen (solkors) alternativt (riksäpple). Jorden besitter enstaka naturlig satellit kallad månen.
Med flera miljoner arter existerar jorden den enda himlakropp var man vet för att liv existerar. Planeten bildades till 4,54 miljarder kalenderår sedan. Liv uppstod inom ett miljard tid därefter, var äldsta indikator vid liv existerar en 3,8 miljarder kalenderår gammalt kol-lager, samt äldsta säkra spår från celler existerar 3,5 miljarder kalenderår gamla stromatoliter.[13] Sedan dess besitter jordens biosfär markant förändrat atmosfären samt andra icke biologiska förhållanden, vilket mot modell tillåtit aerobiska organismer för att utvecklas inom den syrerika miljön.
Sedd ifrån rymden existerar jorden formad liksom en nästan perfekt klot. Cirka 70 andel från ytan existerar övertäckt från ocean tillsammans saltvatten; återstoden består från småöar samt kontinenter. Jordens inre existerar fortsatt energisk tillsammans med ett relativt fast mantel, ett flytande yttre kärna likt genererar en område runt en magnet där magnetiska krafter verkar, samt enstaka fast inre kärna främst bestående från järn. Jordskorpan, jordens yttre lager, existerar uppdelad inom enstaka rad olika parti, kallade kontinentalplattor, likt långsamt rör sig ovan ytan. Jorden besitter ett atmosfär vilket mot största delen består från kväve 78 % samt syre 21 %.
Jorden samverkar genom gravitationskraften tillsammans samtliga andra himlakroppar, även angående solen existerar helt ledande genom sin stora massa samt relativt korta avstånd, även ifall mot viss sektion även månen påverkar jorden, främst inom struktur från tidvattenfenomen. Jorden roterar en varv runt solen vid 365,242 19 dagar.[14] till för att kompensera på grund av för att detta ej existerar en jämnt antal dagar finns skottår. Jordens rotationsaxel existerar vinklad 23,4° mot ett linje såsom existerar vinkelrät mot omloppsplanet, vilket skapar årstider vid ytan. Jordens enda naturliga satellit, månen, orsakar havens tidvatten, stabiliserar axellutningen samt saktar långsamt ner planetens cirkelrörelse.
Ett bombardemang från kometer beneath jordens tidiga bakgrund gav upphov mot många från vattnet inom haven. Sedan dess besitter nedslag från större asteroider nära en flertal tillfällen orsakat våldsamma katastrofer vid jordens yta, maximalt känd existerar den vilket troligen orsakade utrotningen från den tidigare djurtypen dinosaurier (för cirka 65 miljoner kalenderår sedan).
Planetens mineral samt dem flera produkterna från biosfären bidrar tillsammans tillgångar såsom används till för att försörja jordens befolkning. Invånarna existerar uppdelade inom omkring 200 självständiga stater vilket samverkar tillsammans varandra genom diplomati, resor, affär samt militära handlingar. Den inledande levande varelsen inom omloppsbana runt jorden fanns hunden Lajka liksom tillsammans med människans hjälp skickades upp inom enstaka satellit 1957. Människan egen lämnade jorden inledande gången 1961 då Jurij Gagarin nådde inre rymden.
Utveckling samt framtid
[redigera | redigera wikitext]Uppkomst
[redigera | redigera wikitext]Det allra första ämne likt finns inom solsystemet existerar daterad mot 4,56 miljarder kalenderår sedan.[15] till 4,54 miljarder kalenderår sedan [16][17][18][19] bildades jorden samt dem andra planeterna ur solnebulosan, enstaka skivformad massa från stoft samt gas såsom blev ovan då solen föddes. Uppbyggandet från jorden genom ackretion fanns inom stort sett ovan inom 10–20 miljoner år.[20] mot enstaka start fanns jorden ett smält samt brinnande massa, dock efterhand kyldes dem yttre delarna ner såpass många för att vätska började ackumuleras inom atmosfären samt nederbörd falla mot ytan vilket ledde mot för att enstaka fast yttre skorpa bildades. Månen bildades strax därefter, kanske vilket en påverkan från enstaka kollision mellan jorden samt ett ytterligare planet från ungefär Mars storlek.[21] ett massiv sektion från denna ämne skulle äga stannat vid jorden medan resten slungades tillbaka ut inom rymden. från den ämne likt kastades igen ut inom rymden skulle enstaka viss sektion hamnat inom omloppsbana runt jorden, samt detta existerar ur denna ämne såsom månen sedan tros äga skapats genom gravitationens successiva hopslagning från olika element inom omloppsbanan.[22]
Genom utgasning samt vulkanisk handling skapades ett tidig uratmosfär. Kondensation från vattenånga tillsammans tillsammans med tillförd fryst vatten ifrån asteroider, kometer samt andra objekt inom detta tidiga solsystemet skapade jordens hav.[23] mot enstaka start plats haven således grundlig för att detta nästan ej fanns någon landmassa, dock dem besitter efterhand minskat inom omfattning. beneath dem senaste 2 miljarder år äger kontinenternas area fördubblats.[24][25] Sett ovan ett geologisk tidsskala vid flera hundra miljoner tid besitter jordens yta kontinuerligt förändrats. Kontinenterna rör sig ovan ytan samt bildar ibland ett superkontinent. på grund av ungefär 750 miljoner tid sedan började ett från dem allra första kända superkontinenterna, Rodinia, brytas isär. Kontinenterna något som har transporterats eller flyttats sedan åter samman samt bildade Pannotia till 600–540 miljoner tid sedan samt slutligen Pangaea såsom bröts isär till 180 miljoner tid sedan.[26]
Livets utveckling
[redigera | redigera wikitext]För närvarande existerar jorden detta enda modell oss besitter vid ett miljö vilket stödjer liv samt dess evolution.[27] Genom kemiska reaktioner anses självreplikerande molekyler äga bildats på grund av omkring 4 miljarder kalenderår sedan. Ungefär enstaka halv miljard tid senare levde den sista gemensamma förfadern till allt liv vid jorden.[28] Utvecklingen från fotosyntes tillät för att solens energi kunde användas direkt från livsformer. Detta resulterade inom för att syre ackumulerades inom atmosfären varvid ozonskiktet uppstod inom den övre atmosfären. då små celler började sammanfogas tillsammans med större celler kunde utvecklingen från komplexa celler, kallade eukaryoter, påbörjas.[29] Vissa typer från cellkolonier blev alltmer inriktade samt utvecklades efterhand mot sann eller genuin flercelliga organismer. Genom skyddet ifrån ultraviolett strålning ifrån ozonlagret kunde existensen efterhand även kolonisera världen utanför den skyddade miljö beneath vattnet den hittills utvecklats i.[30]
Sedan 1960-talet besitter detta framförts hypoteser ifall för att många grundlig istider drabbade jorden till mellan 750 samt 580 miljoner tid sedan, beneath Neoproterozoikum. Glaciärer täckte större delen från planeten beneath en tjockt istäcke. Denna ett antagande eller en förklaring som föreslås för att förklara något kallas ofta till "Snöbollsjorden" (Snowball Earth) samt existerar från särskilt stort nyfikenhet eftersom den föregick den kambriska explosionen var flercelligt liv började mångfaldigas.[31]
Efter den kambriska explosionen till ungefär 535 miljoner kalenderår sedan besitter detta förekommit fem massutdöenden.[32] Den senaste gången detta skedde fanns till 65 miljoner tid sedan då ett kollision tillsammans enstaka meteorit alternativt ett asteroid sannolikt orsakade utrotningen från varenda dinosaurier (förutom dem vilket skulle komma för att utvecklas mot fåglar) samt flera andra stora reptiler. Samtidigt lyckades små vilt liksom däggdjur, vilka då maximalt liknade små gnagare, överleva. Sedan dess besitter jordens däggdjur utvecklats inom flera olika riktningar samt på grund av en par miljoner tid sedan började en afrikanskt apliknande varelse för att vandra upprätt vid numeriskt värde ben.[33] Detta tillät för att verktyg kunde användas samt uppmuntrade överföring vilka tillsammans kunde förse den näring samt stimulering liksom ett större hjärna kräver. Utvecklingen från jordbruk samt därefter samhällen besitter möjliggjort på grund av människan för att vid enstaka kreditkort period påverka jorden vid en sätt såsom ingen ytterligare art har,[34] vilket inom massiv omfattning påverkat annat liv vid jorden.
Det nutida mönstret tillsammans istider började på grund av cirka 40 miljoner tid sedan samt intensifierades beneath Pleistocen till cirka 3 miljoner kalenderår sedan. Polarområdena besitter sedan dess genomgått regelbundna cykler från nedisning samt upptining, tillsammans enstaka period från mellan 40 000 samt 100 000 år. Den senaste istiden slutade på grund av omkring 10 000 kalenderår sedan.[35]
Framtid
[redigera | redigera wikitext]Jordens kommande existerar nära knut mot solens kommande. vid bas från ackumulationen från helium inom solens kärna, likt ett restprodukt från vätefusionen, ökar stjärnans luminositet långsamt. beneath dem kommande 1,1 miljarder år väntas luminositeten öka tillsammans 10 % samt beneath dem därpå nästa 3,5 miljarder år tillsammans all 40 %.[36] Klimatmodeller tyder vid för att ökningen från inkommande strålning kommer för att ett fåtal svåra konsekvenser, inklusive enstaka trolig negativt resultat från jordens hav.[37]
Den ökande temperaturen kommer för att hastighet kolcykeln, vilket riskerar minska koncentrationen från koldioxid inom atmosfären mot dödligt låga nivåer på grund av växter angående 900 miljoner kalenderår. Avsaknaden från vegetation skulle orsaka ett negativt resultat från syret inom atmosfären samt djurliv skulle därmed även utrotas inom en mindre antal miljoner år.[24] Efter ytterligare ett miljard tid beräknas allt en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig vid jordens yta äga försvunnit[38] samt den globala medeltemperaturen nå 70 grader.[24] Vissa äger kommit mot slutsatsen för att jorden förmå äga sålunda lite liksom 500 miljoner kalenderår kvar från goda förhållanden till flercelligt liv.[39] Även ifall solen ägde haft evigt liv samt fanns stadig skulle den pågående nedkylningen från jordens kärna behärska orsaka enstaka negativt resultat från ett större sektion från atmosfären samt haven vid bas från minskad vulkanism.[40]
Solen kommer vilket enstaka sektion från dess tillväxt för att bli enstaka skarlakansröd jätte ifall cirka 5 miljarder kalenderår. Modeller förutspår för att solen kommer expandera mot cirka 250 gånger dess nuvarande storlek, vilket skulle utföra för att dess yta hamnar nära jordens nuvarande position.[36][41][42] Jordens öde existerar ej lika tydligt. likt ett skarlakansröd jätte kommer solen förlora ungefär 30 % från sin massa, vilket innebär för att jorden successiv kommer emigrera mot enstaka omloppsbana längre ut, ungefär 1,7 gånger dagens avstånd ifrån solen. Planeten tros därför undvika för att slukas från den något som ökar i storlek eller antal solens yttre tunna atmosfär, dock detta mesta, angående ej allt, kvarvarande liv skulle nära detta på denna plats laget existera utrotat från den många höga luminositeten.[36] andra simuleringar förutspår för att jorden istället kommer sjunka in mot solen vid bas från tidvatteneffekter samt friktion mot den expanderande solatmosfären, till för att slutligen helt slukas från solen samt förstöras.[41]
Fysiska egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Jorden existerar ett från stenplaneterna, vilket innebär för att den huvudsakligen existerar uppbyggd från fast samt smält berg mot skillnad ifrån gasjättar vilket Jupiter. Den existerar den största från dem fyra stenplaneterna inom solsystemet, både avseende diameter samt massa. från dessa planeter äger jorden även den största densiteten, den största ytgravitationen, detta starkaste magnetiska fältet samt detta kortaste dygnet.[43] Jorden existerar dessutom den enda stenplaneten tillsammans med energisk plattektonik.[44]
Form
[redigera | redigera wikitext]Jorden existerar mot formen många nära ett något avplattad sfäroid, enstaka rund struktur tillsammans med enstaka utbuktning nära ekvatorn, vid bas från dess cirkelrörelse samt centrifugalkraftens effekt vid den elastiska jordmassan. Avvikelsen mot den exakta geoiden existerar såsom maximalt 100 meter.[45] Medeldiametern hos sfäroiden existerar ungefär 12 742 km. Något mindre precist existerar avståndet 40 000 km/π eftersom metern ursprungligen definierades likt 1/10 000 000 från avståndet mellan ekvatorn mot nordpolen via Paris, Frankrike.[46]
Jordens snabba cirkelrörelse existerar orsaken mot utbuktningen vilken orsakar enstaka diameter genom ekvatorn vilket existerar cirka 43 km större än diametern ifrån pol mot pol.[47] dem största lokala avvikelserna vid jordens steniga yta existerar Mount Everest (8 848 meter ovan den lokala havsnivån) samt Marianergraven (10 911 meter beneath den lokala havsnivån). ifall man jämför tillsammans med enstaka perfekt ellipsoid besitter jorden därmed enstaka toleransnivå vid ungefär 0,17 %, vilket existerar mindre än dem 0,22 % såsom enstaka biljardboll tillåts avvika.[48] vid bas från utbuktningen nära ekvatorn existerar punkten vid jorden liksom befinner sig längst bort ifrån mitten faktiskt ej Mount Everest utan vulkanen Chimborazo inom Ecuador.[49][50]
- För den historiska samt kulturella uppfattningen ifall jorden vilket platt, titta Platt jord. För framväxten från den nutida uppfattningen, titta Sfärisk jord.
Kemisk sammansättning
[redigera | redigera wikitext]Jordens totala massa existerar ungefär vid 5,98 × 1024 kg. Den består främst från järn (32,1 %), syre (30,1 %), kisel (15,1 %), magnesium (13,9 %), svavel (2,9 %), nickel (1,8 %), kalcium (1,5 %) samt aluminium (1,4 %). Återstående 1,2 % består från spårmängder från andra ämnen. vid bas från för att tyngre ämnen tenderar inträffa inom större omfattning nära kärnan anses denna främst bestå från järn (88,8 %) tillsammans med mindre mängder från nickel (5,8 %) samt svavel (4,5 %) samt mindre än 1 % från övriga ämnen.[51]
Beräkningar tyder vid för att lite drygt 47 % från jordens skorpa består från syre samt nästan samtliga vanligare bergarter existerar någon form eller gestalt från oxider. Klor-, svavel- samt fluorföreningar existerar dem enda viktiga undantagen, dock trots detta existerar deras andel vanligen mindre än 1 %. dem vanligaste oxiderna existerar kisel-, aluminium-, järn-, kalcium-, magnesium-, kalium- samt natriumoxider.
Inre struktur
[redigera | redigera wikitext]Jordens inre existerar uppdelat inom olika lager efter kemiska alternativt reologiska attribut. detta yttersta lagret består från ett fast skorpa tillsammans huvudsakligen silikater, därefter följer ett plastisk trögflytande mantel, ett betydligt mer lättflytande yttre kärna samt ett fast inre kärna. Skorpan skiljs ifrån manteln från den således kallade Mohorovičić-diskontinuiteten samt tjockleken varierar tillsammans en medel vid 6 km beneath haven samt 30–50 km vid kontinenterna. [52] Den inre kärnan tros snurra tillsammans med ett något högre vinkelhastighet än den övriga planeten samt går framåt tillsammans med 0,1–0,5 grader per år.[53]
Den inre värmen hos jorden produceras huvudsakligen från detta radioaktiva sönderfallet från isotoperna kalium–40, uran–238 samt torium–232. Deras halveringstider existerar 1,5 miljarder, 4 miljarder respektive 14 miljarder år.[54] nära planetens innersta delar förmå temperaturen nå upp mot 7 000 K (cirka 6 700 °C) samt trycket 360 GPa.[55] enstaka sektion från kärnans termiska energi transporteras mot ytan från mantelplymer vilket existerar enstaka typ från konvektionsfenomen var ämne tillsammans upphöjd temperatur stiger inom förhållande mot omgivande ämne tillsammans med något lägre temperatur. Dessa plymer kunna orsaka därför kallade heta fläckar samt ihållande eruption från stora mängder lättflytande basalt.[56]
1. Inre kärnan 2. Yttre kärnan 3. Undre manteln 4. Övergångszon 5. Yttre manteln 6. Jordskorpan | Djup[58] (km) | Lager | Densitet (g/cm3) |
|---|---|---|---|
| 0–60 | Litosfär[a] | — | |
| 0–35 | ... Jordskorpan[b] | 2,2–2,9 | |
| 35–60 | ... Yttre manteln | 3,4–4,4 | |
| 35–2 890 | Manteln | 3,4–5,6 | |
| 100–700 | ... Astenosfär | — | |
| 2 890–5 100 | Yttre kärnan | 9,9–12,2 | |
| 5 100–6 378 | Inre kärnan | 12,8–13,1 |
Kontinentalplattor
[redigera | redigera wikitext]De yttre delarna från jordens inre består från numeriskt värde lager. detta översta från dessa, litosfären, består från skorpan samt den stelnade delen från den övre delarna från manteln. beneath litosfären ligger astenosfären såsom bildar den inre delen från den yttre manteln. Astenosfären uppför sig likt superhettad ämne liksom existerar inom en halvflytande, plastiskt, tillåtelse. [59]
Litosfären "flyter" inom praktiken vid astenosfären samt existerar uppdelad inom olika kontinentalplattor. Dessa plattor existerar stela parti liksom rör sig inom förhållande mot varandra nära tre typer från gränser. Konvergerande gränser uppstår var numeriskt värde plattor rör sig mot varandra, divergerande gränser var dem rör sig ifrån varandra samt omvandlingsgränser var dem rör sig längs tillsammans med ett ytterligare skiva. Jordbävningar, vulkanutbrott, uppbyggande från bergskedjor samt djuphavsgravar förmå uppstå nära liknande gränser.[60]
Nämnvärda mindre kontinentalplattor existerar den Karibiska plattan, Nazcaplattan utanför Sydamerikas västkust samt Scotiaplattan inom södra Atlanten. Den indoaustraliska kontinentalplattan skapades till 43 miljoner tid sedan, genom enstaka sammanfogning från enstaka indisk samt ett australisk kontinentalplatta. Havsplattorna färdas snabbare än dem övriga samt snabbast existerar Cocosplattan, liksom rör sig tillsammans 75 millimeter per år,[61] medan den eurasiska kontinentalplattan rör sig långsammast tillsammans 21 millimeter per år.[62]
Jordytan
[redigera | redigera wikitext]Jordens terräng varierar många ifrån område mot lokal. Ungefär 71 andel från ytan täcks från flytande vatten.[64] Cirka 68 andel från jordens yta motsvaras från ocean (sammanhängande ytor från saltvatten, tillsammans alternativt utan istäcke); därutöver finns insjöar samt vattendrag.
Vatten täcker även jorden inom form eller gestalt från glaciärer (10 andel från landytan,[65] motsvarande knappt 3 andel från kurera jordens yta).
Stora delar från kontinentalsockeln ligger beneath havsnivån. beneath havsytan finns vanliga fjäll, vulkaner samt bergskedjor, inklusive den många stora Mittatlantiska ryggen vilket sträcker sig ovan enstaka massiv sektion från jorden. Även djuphavsgravar, undervattenskanjoner, undervattensplatåer samt djuphavsslätter finns inom den vattentäckta delen från jorden.
De kvarstående procenten såsom ej täcks från vätska består från en stor naturlig upphöjning av jordens yta, öknar, slätter, platåer samt andra geomorfologiska företeelser.