Italiensk tonsättare den tjuvaktiga skatan

La gazza ladra (Den tjuvaktiga skatan) existerar enstaka musikdrama semiseria inom numeriskt värde akter tillsammans melodier från Gioacchino Rossini, tillsammans med libretto från Giovanni Gherardini, likt bygger vid melodramenLa pie voleuse (1815) från Louis-Charles Caigniez samt Théodore Baudouin d'Aubigny.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Från andra halvan från 1817 mot 1822 arbetade Rossini nästan uteslutande till operahus inom Neapel var han komponerade olika typer från musikdrama seria. Vintern samt våren 1816/1817 skulle visa sig bli tonsättarens maximalt intensiva skaparperiod tillsammans med verk likt Otello samt La Cenerentola. då han återkom mot Milano efter flera års bortavaro ägde staden sett flera operor från tyska samt österrikiska kompositörer uppförda (Mozart, namn Weigl samt Peter von Winter). Rossini plats medveten ifall bristen vid entusiasm till hans operor vid La Scala efter sina numeriskt värde senaste fiaskon var.

Giovanni Gherardinis libretto fanns ett bearbetning från melodramen La pie voleuse, ou la Servante dem Palaiseau liksom den framgångsrike franske teaterskriftställaren Louis-Charles Caigniez ägde skrivit tillsammans tillsammans sin arbetskamrat Jean-Marie-Théodore Baudoin d'Aubigny. Gherardini ägde vunnit ett pristävlan tillsammans med sitt libretto samt ägde redan erbjudit detta mot tonsättaren Ferdinando Paër dock denne använde detta inte någonsin. Handlingen bygger vid enstaka verklig historia: enstaka fransk tjänarinna anklagades till stöld, dömdes samt avrättades. då byborna senare upptäckte för att tjuven plats enstaka skata inrättade dem ett årlig mässa mot hennes minne.

Till skillnad ifrån sina tidigare operor består Den tjuvaktiga skatan mot största delen från originalmusik. Den besitter drag från således kallad revolutionär räddningsopera (det främsta exemplet vid ett sådan operagenre existerar BeethovensFidelio). mot skillnad ifrån den franska originalet besitter dock operan en lyckligt slut.

Operan ägde urpremiär vid La Scala inom Milano den 31 femte månaden i året 1817 samt blev ett massiv succé tillsammans 27 föreställningar. Den skulle finnas vid repertoaren fram mot 1850-talet dock då ägde partituret genomgått oräkneliga ändringar samt strykningar, delvis från Rossini egen. inom München framfördes operan inledande gången den 20 november 1817. inom Rossinis hemstad Pesaro ägde den premiär den 10 juni 1818 tillsammans ett kompletterande cavatina på grund av Fernando, "Dunque invano inom perigli e la morte". inom Wien gavs operan till inledande gången vid tyska den 3 femte månaden i året 1819 samt inom Sankt Petersburg vid ryska den 7 månad 1821. inom Storbritannien framfördes den vid italienska den 10 mars 1821 inom London samt den 4 månad 1830 vid Covent Garden tillsammans med den engelska titeln "Ninetta, or the Maid of Palaiseau". inom Paris gavs den vid italienska den 18 september 1821 vid Théâtre italien samt vid franska den 2 augusti 1824 vid Théâtre dem l'Odéon. Den 22 månad 1825 framfördes operan vid polska inom Warszawa. inom USA spelades La gazza ladra 1827 inom Philadelphia samt den 28 augusti inom New York. Därefter glömdes operan försvunnen på grund av för att inledningsvis 1937 framföras inom Breslau. 1966 gjordes en inledande rekonstrueringsförsök från originaluppsättningen inom London.

Den svenska premiären ägde utrymme vid detta Gustavianska operahuset inom huvudstaden den 14 juni 1843 tillsammans med titeln: Skatan alternativt Stölden inom byn Palaiseau samt spelades sex gånger.^[1]

Personer

[redigera | redigera wikitext]

• Ninetta, Fabrizios tjänarinna (sopran)
• Fabrizio Vingradito, enstaka rik bonde (bas)
• Lucia, hans fru (mezzosopran)
• Giannetto, hans son, ett soldat (tenor)
• Fernando Villabella, Ninettas fader (basbaryton)
• Gottardo the Podestà, byns borgmästare (bas)
• Pippo, enstaka ung bonde (kontraalt)
• Giorgio, borgmästarens tjänare (bas)
• Isacco (tenor)
• Antonio, fångvaktare (tenor)
• Ernesto, ett soldat (bas)

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Akt I

Ninetta existerar tjänsteflicka hos den rike bonden Fabrizio samt hans fru Lucia. denna existerar hemligt förälskad inom sonen inom huset, Giannetto, likt väntas bostad ifrån kriget, samt även angående Fabrizio ej äger något emot förbindelsen tycker ej Lucia för att den existerar lämplig. Ninettas fader Fernando söker upp sin dotter. denne äger deserterat ifrån armén samt önskar förmå hon för att sälja den sista silversked han äger kvar samt lägga pengarna vid en överenskommet område sålunda för att denne kunna plocka upp eller ta den var. Borgmästaren avbryter deras diskussion samt Fernando gömmer sig medan borgmästaren kurtiserar Ninetta. denna avvisar honom många bestämt. Borgmästaren ber Ninetta uttyda en handling denne besitter fått, dock då denna märker för att detta existerar enstaka efterlysning vilket gäller Fernando ändrar denna beskrivningen sålunda för att den ej stämmer vid honom samt denne förmå undvika undan. Ninetta säljer silverskeden mot gårdfarihandlaren Isacco, samt då denna kommer in inom huset äger Fabrizio varit samt mött sin son. idag skall detta unga paret förenas. Lucia börjar räkna sitt bordssilver samt upptäcker för att ett bestick saknas. denna beskyller Ninetta till för att äga stulit den. Borgmästaren frågar ut hon, samt då han får känna till för att hennes far heter Fernando Villabella förstår han för att denna äger fört honom på baksidan ljuset till för att rädda Fernandos liv. Dessutom tappar denna pengarna denna äger fått till silverskeden. samtliga börjar tro för att denna existerar ansvarig samt denna förs försvunnen.

Akt II

Ninetta döms mot döden, samt då varken Giannetto alternativt Fabrizio kunna förmå hon för att bevisa sin oskuld stadfästs domen. Hennes far ingriper samt fordrar för att hans oskyldiga dotter skall frikännas, dock inom stället grips han egen liksom desertör samt Ninetta förs mot avrättningsplatsen. Lucia existerar olycklig ovan den vändning saken äger tagit, dock då unge Pippo sitter samt beräknar sina valuta kommer enstaka skata flygande samt stjäl en mynt, samt Pippo tar upp förföljelsen. Just då Ninetta skall stiga upp vid schavotten kommer Pippo rusande samt berättar för att skatan existerar den riktiga tjuven. ej bara hans mynt utan även den saknade silverskeden besitter påträffats, sålunda Ninetta är kapabel friges samt förenas tillsammans med sin omtyckt Giannetto medan hennes far benådas tackar vare en kungligt dekret. Allt slutar lyckligt.

Musiken

[redigera | redigera wikitext]

Orkestern består av:

• Träblås: numeriskt värde flöjter (två piccolaflöjter), numeriskt värde oboer, numeriskt värde klarinetter, numeriskt värde fagotter
• Bleckblås: fyra valthorn, numeriskt värde trumpeter, tre tromboner
• Slagverk: pukor, bastrumma, triangel, cymbaler, numeriskt värde virveltrummor, klockspel
• Stråkar
• Basso continuo

Operan innehåller nästa musiknummer:

• Sinfonia (Ouvertyr). inledande halvan kalenderår ganska pompös, medan den andra halvan existerar lugnare samt mer melodisk.

Akt I

• Nr. 1. Introduktion: "Oh, che giorno fortunato!" (Scen 1)
• Nr. 2. Cavatina (Ninetta): "Di piacer mi balza il cor" (Scen 2)
• Nr. 3. Cavatina (Isacco): "Stringhe e ferri da calzette" (Scen 3)
• Nr. 4. Kör (med Ninetta): "Ma qual suono! / Viva! Viva!" (Scen 4)
  • Cavatina (Giannetto): "Vieni fra queste braccia" (Scen 5)
• Nr. 5. Brindisi (Pippo, kör): "Tocchiamo, beviamo" (Scen 5)
• Nr. 6. Recitativ: "Ieri, sul tramontar sektion sole" (Scen 6)
  • Duett (Ninetta, Fernando): "Come frenar il pianto" (Scen 6)
• Nr. 7. Cavatina (Podestà): "Il mio piano è preparato" (Scen 7)
• Nr. 8. Scen: "M'affretto di mandarvi inom contrassegni" (Scen 9)
  • Terzett (Ninetta, Fernando, Podestà): "Oh nume benefico" (Scen 9)
• Nr. 9. sista I: "In casa di Messere" (Scen 14)
  • Tutti: "Mi sento opprimere" (Scen 15)

Akt II

• Nr. 10. Duett (Ninetta, Giannetto): "Forse un dì conoscerete" (Scen 3)
• Nr. 11. Aria (Podestà): "Sì per voi, pupille amate" (Scen 5)
• Nr. 12. Recitativ: "Deh, pensa che domani" (Scen 6)
  • Duett (Ninetta, Pippo): "E ben, per mia memoria" (Scen 6)
• Nr. 13. Scen (Lucia): "Infelice Ninetta!" (Scen 7)
  • Aria (Fernando): "Accusata di furto" (Scen 8)
• Nr. 14. Recitativ: "A pieno voti è condannata" (Scen 9)
  • Kör: "Tremate, o popoli" (Scen 9)
  • Kvintett: "Ahi, qual colpo!" (Scen 10)
• Nr. 15. Aria (Lucia): "A questo seno" (Scene 12)
• Nr. 16. sista II: "Infelice, sventurata" (Scen 15)

Ninettas/Fernandos duett "Come frenar il pianto" (Akt inom, scen 6) låter förana Verdis senare Fader-Dotter-duetter. Ninettas/Pippos duett "E ben, per mia memoria" (Akt II, scen 6) innehåller en andantino tillsammans med toner ifrån ouvertyren.

Ouvertyren

[redigera | redigera wikitext]

Operans maximalt bekanta musikstycke existerar utan tvekan den sprittande ouvertyren tillsammans den start trumvirveln samt detta sålunda på grund av Rossini sålunda välbekanta crescendot. Hur tillkomsten från ouvertyren gick mot skildrade Rossini själv:

Ouvertyren mot "Den tjuvaktiga skatan" skrev jag vid själva premiärdagen beneath taket mot La Scala, var operachefen ägde låst in mig. Jag bevakades från fyra scentekniker. Deras beställning plats för att således fort jag ägde skrivit uppenbart en notpapper skulle dem kasta ut detta genom fönstret ner mot kopisterna på grund av renskrivning samt duplicering. ifall jag ej skrev tillräckligt fort ägde dem beställning för att kasta ut mig genom fönstret!

Regissören Stanley Kubrick använde sig från ouvertyren inom sin rulle A Clockwork Orange.

Inspelningar (urval)

[redigera | redigera wikitext]

• La gazza ladra. Feller, Condo, Kübler, Cotrubas. Kölns operakör. Gürzenich ensemble, Köln. Bartoletti, dirigent. Arthaus DVD 102 203.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Inspelningar vid Archive.org

Giovanno Gherardini, Libretto: La gazza ladra : melodramma da rappresentarsi nel Teatro sektion Nobile Condominio il carnevale 1845-46

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Sohlmans musiklexikon: nordiskt samt allmänt uppslagsverk på grund av tonkonst, musikliv samt dans. Stockholm: Sohlman. 1948–1952. sid. 473 (Del4). Libris8198860 
• The New Penguin musikdrama Guide. London: Penguin Books. 1997. ISBN 0-140-51475-9 
• Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris7256161. ISBN 91-37-10380-6