Dricka ur samma kopp hädelse

Först måste oss förklara vilket hädelse existerar till något. Ordagrant täcker sig inom ”hädelse” (tyska Frevel) betydelsen ”övermodig”, ”hårdnackad”, ”förslagen”. nära hädelse existerar detta fråga ifall övermod gentemot Gud alternativt gudar, vilka svarar tillsammans med vrede samt dödar hädaren. för att skydda sig mot Guds vrede existerar enstaka från dem viktigaste drivkrafterna mot tro, dessutom ett från dem huvudsakliga källorna mot religionsvåld människor emellan. Den religiösa gemenskap liksom söker skydda sig mot ett gudomlig vrede dödar hädaren innan Guds vrede bryter fram. Den hädelse liksom straffas tillsammans med döden äger huvudsakligen skett inom tre områden: till detta inledande liksom heresi mot Gud samt enstaka falsk lära likt förvrider Guds uppenbarelse, till detta andra inom avfallet samt inom för att vända sig försvunnen ifrån Gud samt hans tro, på grund av detta tredjeplats inom besmittelsen såsom något vilket smutsar ner Gud samt hans renhet.

Den tidigkristna toleransen

Gamla testamentet behandlar hädelsen vid vanligt sätt: antingen förintar Gud egen hädaren alternativt således dödas han från Guds kyrka. Nya testamentet kommer tillsammans med ett ytterligare svar, nämligen för att Gud isolerad hämnas hädelsen samt avlägsnar den ifrån människorna. detta utför detta möjligt för att avstå ifrån religionsvåld mellan människor samt öppnar till religiös tolerans. Tydligast ses denna tolerans inom liknelsen angående vetet samt ogräset. Rainer Forst kallar denna jämförelse inom sin avhandling Toleranz im Konflikt, framlagd på grund av Jürgen Habermas, till ”det viktigaste stället till för att rättfärdiga kristen tolerans”. Liknelsen önskar säga: ogräset skall ej ryckas upp inom förtid, inom stället gäller ”Låt båda växa tills detta existerar dags för att skörda”, inledningsvis vid den yttersta dagen kommer Gud för att fångstredskap sin dom ovan dem goda samt dem onda. Exegetiskt existerar detta klart: ”Liknelsen hos Matteus lägger åtskiljandet endast samt uteslutande inom världsdomarens händer.” Då blir följden: detta finns ingen definitiv dom beneath församlings tidsperiod samt detta finns inget dödande från kättare. Föreställningen ifall domen liksom isolerad tillkommande Gud förmå betecknas likt ”det eskatologiska förbehållet”.

Detta förbehåll tycks motsägas från vad Paulus säger inom Galaterbrevet: ”Om någon … skulle förkunna en annat evangelium … förbannelse ovan honom!” (Gal 1:8). på denna plats uttalas enstaka autentisk förbannelse ifrån Gud, nämligen detta anathema, liksom överlämnar hädaren åt Guds auktoritet för att döda. Även angående denna förbannelse riktar sig mot Gud, bestraffas den likväl ej vilket inom Gamla testamentet genom för att människor dödar. Ty dem kristnas vapen hör i enlighet med Paulus ”inte denna världen mot utan får kraft från Gud för att avbryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader samt allt såsom trotsigt reser sig mot kunskapen ifall Gud” (2 Kor 10:4). detta betyder enstaka andlig kamp inom kraft från Guds mening. Uttryckligen upprepar Paulus detta eskatologiska förbehållet: ”Fäll därför ingen dom inom förtid, innan Herren kommer” (1 Kor 4:5). Paulus plats alltså medveten angående för att ej han, utan Gud skulle fångstredskap domen. Dessutom vänder sig ett efterpaulinsk skrivelse mot för att fysiskt förinta Guds fiender: dem likt ej bryr sig angående detta egna samvetets röst samt lider skeppsbrott inom tron, ”dem äger jag överlämnat åt djävul till för att dem skall lära sig för att ej häda” (1 Tim 1:19 f.). Överlämnandet åt djävul skall leda mot för att man lär sig något, dock får alls ej dödandet vid bas från hädelse liksom resultat. en sista samt många viktigt mening mot för att döda hädare plats Pauli uppmaning för att låta kärleken råda inom allt: ”allt små frukter från växter den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den” (1 Kor 13:7), inom den gammal­latinska översättningen: caritas tolerat omnia. detta gällde även ”de falska bröderna” (2 Kor 11:26: falsi fratres), likt Paulus beräknar mot den börda han måste bära. Toleransen besitter därmed ett intersubjektiv innebörd: dem andras fel uthärdas från älskade. för att varenda anathema existerar något föregripande, detta visar Paulus inom sin personlig individ. han ägde ju omvänt sig ifrån för att artikel enstaka Guds fiende, värd straff, mot för att existera enstaka Guds kamrat. Därför måste man ständigt räkna tillsammans med för att någon kunna vända sig ifrån hädelse samt mot Gud. sålunda mot vida verkade Pauli omvändelse auktoritativt: människors fiendskap mot Gud kunna upphävas.

Det eskatologiska förbehållets följder existerar epokgörande. Den både filosofiskt samt teologiskt bildade Lactantius (död c:a 320) menar, för att Gud egen förintar sina fiender. ”Herren äger utrotat dem samt avlägsnat dem ifrån jorden.” från människor kräver Lactantius numeriskt värde saker. detta skall artikel frivilligt för att tillbe Gud samt man skall ej vredgas vid dem liksom förnekar Gud: ”Vi avvaktar oss ej för att någon tillber vår Gud mot sin vilja, ej heller vredgas oss vid någon liksom ej tillber honom.” Rainer Forst ser inom detta beslut från Lactantius ”ett många centralt samt till den framtida toleransdiskursen vägvisande argument”.

Johannes Chrysostomos (död 407) drog ytterligare konsekvenser. Jesus äger förbjudit utrotandet från ogräset, eftersom även vetet alltför enkel skulle behärska komma tillsammans med. ”Det sade denne till för att förhindra konflikt, blodsutgjutande samt mord. Därför existerar detta ej heller tillåtet för att döda heretiker, eftersom man då skulle dra en oförsonligt konflikt ovan världen.” inom östkyrkan äger detta slagit igenom. inom den bysantinska historien möter man inget fall, var enstaka dödsdom besitter verkställts mot ett kristen kättare.

I väst satte Augustinus (död 430) normen. självklart känner även han mot liknelsen angående vetet samt ogräset: ”Ty Herren egen besitter sagt, då tjänarna ville samla in ogräset: Låt båda växa tills detta existerar dags för att skörda. denne angav även anledningen mot detta: då kunna ni rycka upp vetet samtidigt såsom ni rensar försvunnen ogräset.” Tolerans existerar till Augustinus ett elementär plikt på grund av samtliga kristna, även dem såsom vägrar för att att koppla eller förena med något sig mot trosgemenskapen ”måste tålas såsom fiender samt måste älskas, ty därför länge likt existensen varar kunna man ej känna till angående dem ej förmå komma vid förbättrad tankar”. vilket Augustinus menar existerar ständigt även präglat från motsättningen mot donatisterna. Mot dessa avvikare godtar han tvångsåtgärder, mot för att börja tillsammans ej tillsammans med skräck utan tillsammans undervisning: ”Injagas skräck inom dem utan för att dem lär sig något, sålunda blir detta endast en tyranni.” dock drastiska åtgärder existerar ändå möjliga: ”Genom för att straffas tillsammans med förvisning samt konfiskation skall dem förmanas.” Bibliskt motiverade Augustinus detta våld tillsammans termen ”se mot för att människor kommer hit”, hämtat ifrån liknelsen angående festen samt hur dem inbjudna nödgas komma (Luk 14:23, compelle intrare). Forskningen existerar enig: Augustinus förespråkade åtgärder såsom på grund av vår perception existerar mer än drastiska, dock han avvisade detta inom allt religionsvåld obligatoriska dödandet från hädare, ”eftersom kyrkotukt utövas utan blodsutgjutelse”.

Missionen

I västerlandet yttrade sig religionsvåldet tidigast inom missionen, återigen berättigat från hädelse. Den kristna missionen syftade mot sopor ifrån den tidigare tro. Den dåvarande påven skrev mot Bonifatius, ”Tysklands missionär”, för att denne skulle ta tag inom renlärighetens hacka samt utrota detta förkristen ogräset. på grund av oss framställs Bonifatius liksom bekämpare från den hävdvunna tron samt förstörare från avgudadyrkande tempel. Denna avsedda religiösa provokation kunde hedningarna endast titta vilket hädelse mot dem egna gudarna. dem måste ta hänsyn mot sina vredesutbrott samt därför döda missionärerna, liksom hädade ur deras synpunkt. Därför dödades Bonifatius.

Faktiskt besitter den våldsamma missionen förlöpt ej utan protest mot tvång, samt den äger ständigt hävdat frihet, dock inom stort uppvisar även missionen våld. på det sättet utplånas samtidigt fenomen liksom även oss inom solens tid bekämpar utifrån mänskliga rättigheter. Germanska källor känner mot människo­offer, ”nämligen för att offra mot gudarna den liksom lotten bestämde nära deras fest”. detta motsatte sig Karl den store: ”När någon offrar enstaka människa åt djävulen samt efter icke-kristen sed frambär hon likt offer mot dem onda andarna, skall han dö.” Nämnas förmå vidare detta bland germaner samt slaver brukliga dödandet från flickor, liksom detta sålunda kallade dödsföljet såsom gällde bland dem: nämligen för att kompanjon, fruar alternativt slavinnor måste följa sin herre inom grav. Bland germanerna tycks dödsföljet äga varit ganska utbrett.

Om man lägger Nya testamentet såsom grundval, upptäcker man en tydligt budskap angående man önskar förstå historien. oss finner var ingen akt från fysiskt våld mot andra berättigat från religiös identitet alternativt inom missionerande avsikt. då detta nyligen besitter påståtts för att samtida källor angående Karl den stores konflikt mot Frankerrikets okristen grannar ej använder begreppet hedna- alternativt missionskrig, således måste detta korrigeras just ur hädelsens synvinkel: den att vedergälla något som upplevts som fel likt utövades vid både kristen samt icke-kristen blad till detta skändande likt skett mot dem egna gudomarna, detta ledde genomgående mot en heligt krig.

Besmittelse

Ännu enstaka källa mot religionsvåld existerar besmittelsen, återigen förstådd likt hädelse, nämligen för att närma sig Gud tillsammans med orena sker. på denna plats avses ej den etiska renheten utan för att orenas genom vissa materier, inom huvudsak från sexuell art. detta ledde mot enstaka religiös plikt för att rena sig kultiskt, ifall man befläckats genom eget förvållande alternativt genom andras. enstaka rening genom konflikt finns inom inledande Mackabeerboken, något likt beneath medeltiden tjänade mot för att rättfärdiga korstågen. detta från Kristi blod konsekrerade Heliga landet skulle renas genom andras blod. Tydligast fanns Innocentius III (död 1216). Gud utplånar synden ifrån jorden, samt ”den rättfärdige skall numeriskt värde sina sker inom syndarens blod”. Vidare lät påven infoga ett bön inom samtliga mässor liksom firades inom kristenheten: ”Gud, liksom ordnar allt inom din underbara försyn, oss ber dig ödmjukt för att rycka detta nation, liksom din Son besitter helgat (consecravit) genom sitt eget blod, ur korsets fienders sker samt återställa detta mot kristen kult.” Mot denna tydning från läroämbetet samt påven protesterade även kanonisterna: plats samt enstaka, även enstaka otrogen, existerar likt människa Guds avbild, samt detta finns även ädla hedningar.

På muslimsk blad gällde liknande angående orenhet. dem kristna uppfattades vilket ”inbegreppet från orenhet”, dessutom behäftade tillsammans fiendens orenhet. för att för tillfället frankerna befläckade en muslimskt region samt för att deras närvaro orenade dem egna troende, framstod vilket outhärdligt. Därför predikades islams återerövring från Jerusalem: Allah måste tackas på grund av för att ”hans heliga byggnad renades ifrån mångguderiets vanvett samt all befläckelse”; idag måste vid nytt ”helighetens doft” stiga upp mot himlen.

Striden angående liknelsen angående vetet samt ogräset

Under förföljelsen från kättarna inom väst förhindrade dock liknelsen ifall vetet samt ogräset beneath tusen tid för att dem dödades. ursprunglig 1022 skedde den inledande tillsammans säkerhet belagda kättarbränningen inom västerlandet. inledningsvis ville hierarki samt klerus ej kännas nära dödsdomar mot kättare. ett många vass protest mot detta våldsamma utrotandet från ogräset hördes ifrån Anselm från Liège (död före 1056): den kristna tro måste följa den Frälsare likt ägde ”ett milt samt ödmjukt hjärta”, denne såsom ”hellre utstod beskyllningar, bespottelse, örfilar, mot slutligen döden vid en kors”. Jesus besitter inom sin medkänsla eller välvilja ej genast fördömt syndarna utan påbjudit jämnmod, såsom framgår från liknelsen ifall vetet samt ogräset: ”Vad annat besitter Herren sagt tillsammans med dessa mening än för att visa tålamod, vilket han inom sina predikningar mot dem felande medmänniskorna begär från oss, sålunda många mer vilket dagens ogräs inom morgon kunna äga omvänt sig mot för att existera vete.” eftersom Gud ej önskar ett syndares död utan tillsammans tålamod samt långmodighet önskar titta honom utföra bot, får oss ej tillsammans svärdet söka ta existensen från dem.” Biskoparna skall tänka vid för att ”de ej besitter mottagit detta världsliga herraväldets svärd, utan från Gud besitter dem fått uppdraget för att ej döda samt inom stället uppväcka mot liv.” Varningen mot för att döda kättare kulminerade inom detta ovanliga argumentet, för att dem vilket vid jorden dömts inom förtid, inom detta himmelska hemlandet från Gud skulle behärska placeras ovan sin jordiska position. Några från dem ”som oss inom dygn ser såsom fiender vid Herrens väg, är kapabel möjligen genom den allsmäktige Guden stå ovan oss inom detta himmelska hemlandet”. detta betyder: den såsom inom människors ögon sägs artikel kättare är kapabel hos Gud artikel den maximalt rättfärdige.

En sista massiv försvarare från liknelsen ifall vetet samt ogräset plats den inom solens tid knappt kände Gerhoch från Reichersberg (död 1169). ”Där alltså (vete samt ogräs) växer tillsammans, skall oss tåla detta i enlighet med Guds mening. även var ogräset existerar många starkare samt hotar för att förkväva vetet samt ensamt dominera vid åkern, […] måste man ta sig inom akt således för att man ej rycker upp ogräset samt samtidigt detta vete likt växer bland det.” Kyrkliga auktoriteter äger visserligen riktig för att ingripa, dock deras domslut existerar inte någonsin definitivt: ”Det existerar ej fel för att tro samt hoppas, för att detta sker genom prästernas änglalika tjänster redan före världsslutet, inom detta för att dem tillsammans med klara skriftord binder samman dem onda sederna vilket ogräs samt visar fram dem liksom värda helvetets straff samt samtidigt visar fram dem goda sederna såsom vete samt värda himmelsk lön.” Särskilt upprörd fanns Gerhoch ovan för att man dödade den såsom kättare dömde Arnold från Brescia, ty på det sättet ägde kanske den Heliga stolen fläckats från lån genom blodsutgjutelse. då detta fram mot Innocentius III (död 1216) talas angående konflikt samt korståg mot kättare, då besitter dessa konflikt ej riktat sig mot kättarna likt liknande, utan mot deras understödjare.

Dödande från kättare inom västerlandet

Men sedan slog den accepterande tolkningen ovan inom sin motsats: påvar samt teologer godtog för att kättare dödades. Påven Innocentius IV (död 1254) samtyckte mot avrättningar. Thomas från Aquino (död 1274) kände väl mot liknelsen ifall vetet samt ogräset dock menade för att hårdnackade kättare förtjänar ”inte endast för att genom bannet uteslutas ifrån kyrkan utan även för att genom döden uteslutas ifrån världen”; kyrkan överlämnar den uteslutne heretikern ”till den världsliga makten till för att han genom döden skall utplånas ifrån världen”. Detta omslag existerar inom dubbel fras märkligt, ursprunglig därför för att Thomas anser för att samvetets utslag, även då detta inom sak existerar fel, existerar förpliktande, till detta andra därför för att teologin trots samtliga tidigare varningar vågar sig vid för att utan betänkligheter avlägsna ogräset. Facit förskräcker; man kalkylerar för att omkring 10 000 människor avrättades inom kampen mot katarer samt valdensare.

Reformationen

Med den från reformationen proklamerade frihet till den kristne kom ingalunda den moderna religionsfriheten. Visserligen avvisadse Martin Luther (död 1546) mot för att börja tillsammans för att kättare skulle brännas: ”Man skall övervinna kättare tillsammans med skrifter, ej tillsammans eld.” Senare menade han något annat, märkligt nog formulerat utifrån liknelsen ifall vetet samt ogräset: ”Låt båda växa tillsammans. detta existerar ej sagt mot den världsliga överheten utan mot predikoämbetet, sålunda för att dem ej beneath sken från sitt ämbete utövar något fysiskt våld. Därav existerar detta tydligt, för att den världsliga överheten existerar ansvarig för att bekämpa hädelse, falsk lära samt kätteri samt för att kroppsligen bestraffa deras anhängare.” Den kalvinska Heidelbergkatekesen från kalenderår 1563 innehåller utsagan: ”Därför besitter Gud även befallt för att dem (hädarna) skall bestraffas tillsammans döden.”

På den katolska sidan fortsatte inkvisitionen in inom 1700-talet samt blev ett institution ursprunglig beneath denna period, dock endast inom Italien samt Spanien. Antalet från dem liksom föll offer på grund av nya tidens inkvisition anges på grund av inkvisitionen inom staden Rom mot knappt hundra avrättningar, helt annorlunda än vad vilket ofta uppges. på grund av den spanska inkvisitionen uppges, i enlighet med den danske forskaren Gustav Henningsen, 826, visserligen efter ett föregående vild fas. för att besinna sig vid termen ”Ryck ej upp” avseende dödandet från häxor existerar Friedrich Spee (död 1635) isolerad angående för att berömmas till. ”När detta gäller för att befria statens gård ifrån ogräset måste man ständigt ursprunglig tänka vid faran för att även vetet rycks upp.”

Medan dem stora konfessionerna höll fast nära för att döda kättare, sålunda tänkte dem ur reformationen framgångna dissidenterna vid termen ifall för att låta dem växa tillammans. vilket dem inledande vände baptisterna, liksom blivit pacifister, tillbaka mot den nytestamentliga toleransen. Balthasar Hubmaier (död 1528) krävde: ”Låt båda växa tillsammans.” han följdes från Menno Simons (död 1561). Pietismen fanns påtaglig inom Tyskland genom dess grundare Philipp Jakob Spener (död 1705), vilket man tillsammans rätta kallar ”den teologiska pluralismens fader”. Genom för att ”Kristus egen tål många ogräs samt dåliga fiskar” lär denne kyrkan, ”att man ej skall rensa därför för att även vetet följer med” tills konsekvensen blir för att ”det får ej göras våld vid deras samvete”.

Religionsfriheten beneath upplysningstiden

Också beneath upplysningstiden argumenterades tillsammans hjälp från vår jämförelse, hur många detta än förmå förvåna. Thomas Hobbes förklarade dem konfessionella striderna ur detta religiöst bundna samvetet, vilket ledde mot konflikt inom stället till mot fred. Gentemot detta skall den absolute suveränen återställa freden: kristna furstar, likt ej underkastar sig påven, hänvisar mot ”vår frälsare”, likt inbjöd, ”Låt ogräs samt vete växa tillammans”. John efternamn (död 1704), vars effekt på grund av toleransen är kapabel betecknas liksom oändligt, avvisar allt samvetstvång samt kräver därför åtskillnad mellan stat samt kyrka. Hans argument existerar detta eskatologiska förbehållet, för att endast Gud äger korrekt för att straffa dem felande, ty Kristus besitter inom liknelsen ifall ogräset påbjudit, för att ”kättare ej skall utrotas tillsammans med våld, utan för att man inom stället skall låta vete samt ogräs växa tillsammans intill skörden”. Ännu den beläste samt ändå ofta överdrivet kritiske Voltaire (död 1778) känner mot Nya testamentets avståndstagande ifrån våld: Kristus besitter ej ”stiftat några blodgiriga lagar samt befallt intolerans”. termen inom liknelsen ifall festen för att ”nödga dem” mildrar han mot ”be, besvärj, ett fåtal dem mot att”. Nästan varenda Kristi handlingar ”förkunnar mildhet, tålamod samt överseende”. likt modell vid detta anförs den förlorade sonen liksom försonligt tas emot från fadern; den liksom arbetar endast ett 60 minuter samt ändå får full ersättning samt såsom äktenskapsbryterskan, ej fördöms. till toleransen drar Voltaire denna slutsats: ”Det existerar ej endast förfärligt för att inom detta korta liv förfölja dem liksom tänker speciell än oss, utan även, efter vad detta tycks, många djärvt för att förklara dem fördömda på grund av evigt. Jag tycker för att eftersom oss existerar en ögonblicks atom skall oss ej föregripa Guds dom.” Åter detta eskatologiska förbehållet: ”Måste ett enskild människa rycka åt sig Guds rättighet samt före Gud att fatta beslut eller bestämma något samtliga människors eviga öde?”

Den moderna religionsfriheten

Känt existerar för att påven inom kraft från sitt läroämbete förnekade religions- samt samvetsfriheten beneath 1800-talet. för att besinna sig vid den fornkyrkliga toleransens ”Låt båda växa” kom endast långsamt fram, inom katolicismen tidigast inom sådana länder liksom ägde för att värja sig mot enstaka protestantiskt anpassad kyrklig överhet. Vägvisare blev Belgiens författning. Efter avfallet ifrån detta protestantiska Haag kom katoliker samt liberaler samman samt skapade enstaka författning tillsammans med varenda moderna frihetsrättigheter. kritisk argument lämnades från Hugues Félicité Robert dem Lamennais (död 1854), enstaka katolsk kyrkoherde ifrån land i västeuropa. till honom fanns detta kritisk ej ursprunglig samt främst den katolska kyrklig intressen. inom stället framlade denne en politiskt schema angående lika rättigheter ifrån födelsen samt allas delaktighet inom lagstiftningen. Belgiens från Lamennais inspirerade författning garanterade varenda moderna frihetsrättigheter: religions- samt samvetsfrihet, pressfrihet samt frihet för att undervisa, associations- samt föreningsfrihet. på grund av religionsfriheten grep Lamennais igen vid den fornkyrkliga toleransen. Självklart kände han mot liknelsen ifall vetet samt ogräset, även andra mening från Jesus ifall toleransen. ”Han (Jesus) sade mot dem sina: Låt dem goda samt dem dåliga växa tillsammans mot skörden, husbonden kommer för att skilja dem åt vid tröskplatsen. samt mot dem såsom bad honom för att sända flamma ovan ett otrogen stad: Ni vet ej vilken ande liksom finns inom er. Jesu ande existerar ett ande från fred, medkänsla eller välvilja samt älskade. dem vilket förföljer inom hans namn, dem vilket letar genom samvetet tillsammans värja, dem liksom pinar kroppen till för att omvända själen, dem vilket låter tårar flyta inom stället på grund av för att uttorkning dem, dem äger ej Jesu ande. Ve den likt vanhelgar evangeliet genom för att utföra detta mot en objekt från skräck till människan! Ve den vilket skriver detta glada budskapet vid en blodigt material. ”Det existerar entydigt fortsättningen från den fornkyrkliga toleransen fram mot upplysningens religionsfrihet.

Det fick enstaka verkan även inom Tyskland samt beneath revolutionen 1848. Den katolska rörelse vilket då bildades fanns ”en rörelse på grund av frihet samt emancipation”, skriver historikern Thomas Nipperdey, ”och 1848 står majoriteten från katoliker vid denna pragmatisk-liberala grundval”. ett tidigare katolsk förespråkare från religionsfrihet fanns den senare biskopen från Mainz Wilhelm Emmanuel von Ketteler (död 1877). han uppmanade 1848 inom revolutionsparlamentet inom Frankfurt dem katolska delegaterna för att välja på grund av religionsfrihet. Den förstods då vilket korrekt för att erkänna den egna tron, för att fritt erhålla att koppla eller förena med något sig mot ett religiös gemenskap, för att förbli inom den alternativt för att lämna den. liksom skäl på grund av detta visade Ketteler inom senare skrifter vid liknelsen ifall vetet samt ogräset, i enlighet med vilken inom kristendomen den slutgiltiga domen ovan religionsförhållanden endast tillkommer Gud samt ej människor: ”Nej, då förmå ni rycka upp vetet samtidigt liksom ni rensar försvunnen ogräset.” Kettelers definition från religionsfrihet existerar rent upplysningsmässig, mot samt tillsammans med enig tillsammans Voltaires föreställningar: ”att ingen någonsin får tvingas för att ta sektion från ett offentlig religionsutövning; tvärtom besitter fanns samt enstaka den oinskränkta rättigheten för att fri samt obehindrad, offentligt alternativt enskilt utöva sin tro, utan för att vid något sätt hindras inom detta, beneath förutsättning för att denne tror vid enstaka för alltid samt allsmäktig Gud, skapare samt uppehållare från universum.” Ketteler representerade därmed ”en fräsch era” samt öppnade ”ett plats vilket påvarna tillsammans sin statsdoktrin ville stänga”. inom Frankfurt 1848 formulerades den religionsfrihet likt oss inom dygn förstår vilket grundläggande: frihet för att träda in samt frihet för att träda ut. Den nära identisk tidsperiod åsyftade ”vänliga” skilsmässan mellan stat samt kyrka gick in inom både Weimartidens författning samt inom den inom stad i tyskland något som har antagits eller accepterats grundlagen.

Andra Vatikankonciliets dekret ifall religionsfrihet besitter åter gett full giltighet åt dem nytestamentliga komponenterna. till religionsfriheten nämner detta vid nytt liknelsen angående vetet samt ogräset samt drar därav slutsatsen för att ingen får hindras för att att koppla eller förena med något sig mot ett religiös gemenskap alternativt för att lämna den, aut ingrediatur aut relinquat.

Den aktuella tidshistorien existerar helt fixerad nära 1800- samt 1900-talet samt lokaliserar därför detta egentliga motivet på grund av andra Vatikankonciliets förklaring ifall religionsfriheten inom något såsom endast kommit utifrån, samt såsom iakttagits inom den nya tidens frihetshistoria. ett sådan tolkning missbedömer den kristna toleransens tidigare saga, detta fornkyrkliga avståndstagandet ifrån allt religionsvåld, likt fortsatte för att gälla beneath århundraden. sålunda mot vida äger kristendomen ej endast ett saga ifall för att inhämta lärdomar, ej heller endast ett ”erfarenhetshistoria”, utan är kapabel mot resultat från detta eskatologiska förbehållet uppvisa en kritisk beslut till religionsfrihet.

Det eskatologiska förbehållet inom dag

Det inom Nya testamentet förkunnade samt inom den gamla kyrkan faktiskt åtlydda eskatologiska förbehållet erbjuder enstaka läsning även på grund av den nutida, religionsbetingade våldsproblematiken. Religionsfrihet uppfattar oss inom ljus liksom valfrihet.

Två bekymmer är kapabel förknippas tillsammans detta. en kommer ifrån den från Jan Assmann initierade debatten ifall monoteismens sanningsanspråk. Införandet från sant samt falskt inom religionsdebatten besitter i enlighet med honom ”givit upphov mot skillnaden mellan judar samt hedningar, kristna samt hedningar, kristna samt judar, muslimer samt otrogna, rättrogna samt heretiker samt yttrat sig inom kvantiteten från våld samt blodsutgjutelse”. detta besitter uppstått enstaka ”negationspotential”, liksom äger ”infört en nytt slags hat inom världen”, dessutom enstaka intolerans vilket följer från ”oförmågan respektive oviljan för att stå ut tillsammans avvikande åskådningar tillsammans med åtföljande praktiker”. detta förmå ej existera utan innebörd för att ”monoteismen inom dem bibliska texterna skildrar enstaka saga ifall hur den genomförs tillsammans samtliga former från våld”, ej heller ”att monoteismen inom Bibelns monoteistiskt inspirerade skrifter genomförs […] inom enstaka serie från massakrer”. Detta i enlighet med Assmann inom hans redan 1998 utgivna litteratur Moses der Ägypter. Dessa beskyllningar besitter författaren sedan reviderat, dock denne äger behållit deras kärna. Kritiken lyder nu: detta religiösa våldet existerar ”ett våld tillsammans med stöd från Bibeln”, ”det legitimeras genom för att man åberopar sig vid ett helig, kanoniserad text”; följaktligen existerar även ”strategin för att ur Skriften härleda ej endast rätten utan även plikten för att förfölja samt för att utöva våld utmärkande på grund av dem ur Bibeln framgångna religionerna kristendom samt islam”. detta förmå stämma på grund av islam, dock ej till kristendomen samt detta från Jesus förkunnade eskatologiska förbehållet.

Vad Assmann tillskriver bota Bibeln, detta gäller till Gamla testamentet dock ej på grund av detta Nya tillsammans dess eskatologiska förbehåll, vars kärna lyder: avsky synden samt heresin, dock älska vilket syndaren samt heretikern vilket individ samt be på grund av dem varenda. i enlighet med fornkyrklig tolerans skall man skilja mellan sak samt person: endast dem heretiska lärorna får beläggas tillsammans med anathema, dock heretikerna skall skonas; man måste be på grund av deras räddning. detta existerar entydigt älskade inom stället på grund av hat. dock inom verkligheten framkom även inom kristendomen ständigt vid nytt röster såsom ville för att heretikern liksom individ skulle förbannas. detta sedan skolastiken godtagna dödandet från kättare motsäger fullständigt den fornkyrkliga toleransen tillsammans dess eskatologiska förbehåll.

Avfall inom sharia

Utöver detta måste islam nämnas. då detta gäller för att döda dem vilket avfallit ifrån islam existerar utgångspunkten den urgamla: Guds vrede samt människornas uppgift för att döda hädaren. Koranen hotar: ”Över dem kommer Guds vrede” (16,106 f.). dock eftersom Koranen ej fastlägger några timliga straff då Guds vrede äger blivit väckt, därför kunna på denna plats liksom inom kristendomen antydas en eskatologiskt förbehåll ifrån Allah; faktiskt råder Koranen mot det: ”Det vore förbättrad angående ni existerar tålmodiga” (16,126). Faktiskt äger även inom den muslimska historien ibland anbefallts enstaka ”postponing”, en uppskjutande från den mänskliga domen mot förmån till den gudomliga.

Den samtida inställningen existerar ett ytterligare. ett utredning såsom framlades 2015 från Christine Schirrmacher angående sopor ifrån islam sammanfattar vid nästa sätt: ”Den etablerade lärda världen håller starkt fast nära dem sedvänja, från sharia definierade inställningen mot avfall”, för att förespråka dödsstraff ”ifrågasätts inom grunden endast från erhålla teologer”. angående enstaka avfälling kommer mot skada genom ett enskild individ, ”kan detta till gärningsmannen inom flera länder leda mot ingen straffpåföljd alls alternativt endast ett ringa (t.ex. inom Pakistan alternativt Iran)”. Några teologer hävdar mot samt tillsammans ”att detta existerar ett plikt på grund av varenda troende muslim för att döda enstaka avfälling, angående regeringen ej möter denna plikt”. sopor samt särskilt passage mot den såsom mindervärdig uppfattade kristendomen gäller vilket något socialt helt förbjudet, därför för att dödsstraff på grund av detta godtas från muslimer, inom Egypten från 84 andel, inom Jordanien från 86 andel samt inom Pakistan från 76 andel. Facit: ”Till resultat från shariarättens särprägel inom fråga angående innehåll samt uppkomst existerar detta svårt för att tänka sig, för att grundlig frihetsrättigheter skulle behärska utvecklas inom problem att diskutera vilket rör religionstillhörighet, religionsbyte alternativt för att ej tillhöra någon tro alls utan för att en elementär nytt sätt för att titta vid shariarätten hos den etablerade teologin etableras.”

Det kunna ej råda något tvivel angående detta: detta inom Nya testamentet förkunnade eskatologiska förbehållet besitter inom solens tid världshistorisk betydelse.

Översättning samt redigering: berg Hidal

Arnold Angenendt existerar professor emeritus inom kyrkohistoria nära universitetet inom Münster samt hedersdoktor nära Lunds universitet.

Vi använder kakor på grund av för att tillhandahålla funktionalitet vid vår webbplats. ni är kapabel egen justera dina inställningar till kakor.