För vilka människor var det frihetstiden

Frihetstiden existerar ett epok inom Sveriges bakgrund vilket varade mellan 1719 samt 1772. Den efterföljs från den gustavianska tiden. beneath frihetstiden styrdes landet inom upphöjd grad från riksdagen, inom synnerhet efter 1738 då hattpartiet framträdde, vilket snart ledde mot för att motståndarna organiserade sig inom mösspartiet. Utrikespolitiskt plats land starkt försvagat, samt numeriskt värde misslyckade konflikt – hattarnas ryska konflikt samt pommerska kriget visade för att landet idag plats långt ifrån den militära stormakt detta varit beneath förra århundradet.

Under perioden gjordes stora framsteg vid vetenskapens samt kulturens region, tillsammans med Carl von Linné respektive Carl Michael Bellman liksom främsta modell. Även vid lagstiftningens region gjordes stora insatser, främst inom form eller gestalt från 1734 års team (som kvar utgör bas på grund av svensk samt finsk lagstiftning) samt tryckfrihetsförordningen 1766.

Namnet "frihetstiden" användes redan inom samtiden, samt syftar vid för att detta kungliga enväldet upphävdes genom team kalenderår 1719, varvid landet blev fritt ifrån enväldesmonarki. Perioden avslutades tillsammans med Gustav III:s statskupp, vilket ledde mot för att mer auktoritet lades inom kungens samt riksrådets sker.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Monarken mister makten mot riksdagen samt regeringen

[redigera | redigera wikitext]

Mycket från frihetstidens politiska liv måste ses från ett bakgrund från händelserna beneath stora nordiska kriget. dem tunga offer såsom Karl XII utkrävt från allmänheten på grund av för att skydda stormaktsväldet, ägde lett mot allmänt missnöje tillsammans enväldet. Bland ämbetsmännen, såsom efter aristokratins fall blivit den maximalt inflytelserika beståndsdelen inom samhället, plats frustrationen utbredd, speciellt ovan plats kungens samt hans förste ministerGeorg Heinrich von Görtz egenmäktiga handlande nära sidan från rådet. Förlusterna inom främst Freden inom Nystad sved hårt: flera hoppades vid revansch, inom tron för att angående bara en situation dök upp skulle Ryssland enkelt behärska besegras. samtidigt vilket dem bringade statens finans inom obalans. Frihetstiden igenom baserades statsbudgeten vid 1696 års ekonomisk plan, samt kunde då bara fås för att vandra ihop genom tillfälliga bevillningar samt utländska subsidier, vilket allt likt oftast grupp landet nära andras utrikespolitik.^[1]

När Ulrika Eleonoras omtvistade tronföljdsrätt givit riksdagen fria sker bröts därför detta kungliga enväldet ned inom grunden. Ämbetsmannainflytandet stärktes kraftigt genom 1719 samt 1720 års grundlagsstiftning.^[2] ifrån aristokratiskt håll önskades kalenderår 1719 ett tryggad byråkratisk förvaltningsorganisation i enlighet med mönstret ifrån 1634 års regeringsform, beneath en självständigt regerande riksråd. eftersom ett massiv sektion från adeln plats beroende från inkomster ifrån kronan, antingen via indelningsverket alternativt likt kontorspersonal, omöjliggjordes enstaka ordning var ett huvuddel från makten gavs mot högadeln.

Den monistiska statsuppfattning såsom enväldet varit en formulering till gjorde sig dock kvar gällande, dock för tillfället mot förmån på grund av riksdagen, liksom fick obegränsad lagstiftningsrätt. Kungadömet behölls, dock regenten ägde nästan ej någon kraft alls – kungarna Fredrik inom (1720−1751) samt Adolf Fredrik (1751−1771) ägde visst påverkan inom riksrådet liksom ovan tillsättningar från kontorspersonal, dock annars ej många för att yttra mot om.^[2]

Det egentliga regeringsorganet skulle för tillfället artikel riksrådet, likt kunde omrösta ned kungen.^[2] mot enstaka start stämde denna teori någorlunda tillsammans med praktiken då Arvid Horn beneath nära numeriskt värde decennier kunde leda land vilket kanslipresident samt stundom även lantmarskalk, dock 1738 hittade detta nyligen organiserade samt inom riksdagen dominanta hattpartiet en sätt för att avskeda misshagliga rådsherrar. Denna form eller gestalt från parlamentarism skulle egentligen omöjliggjorts genom för att ämbetsmän bara fick avsättas genom laga dom, dock man fann enstaka svar inom licentiering, ett sorts juridisk handläggning, var ansvar till vad såsom formellt ansågs artikel underlåtenhet alternativt tjänstefel utkrävdes. Anklagelsepunkterna kunde existera bland annat misstolkande från regeringsformen, alternativt för att dem råd vilket givits, ej motsvarade "rikets oumgängeliga välfärd".^[3] detta nya statsskickets huvudurkund blev kallad regeringsform samt ämbetsverkens organisation grundlagsfästes mot skydd mot samtliga ingrepp.^[2]

Eftersom riksråden dessutom fanns förbjudna för att sitta inom riksdagen, blev dem därför endast ständernas "fullmäktige" – tjänsteleverantör från deras vilja, tillsammans endast enstaka små förmåga mot eget ledarskap^[4]. sålunda avlöstes detta kungliga enväldet, suveräniteten, från ständerväldet.^[2]

Arvid Horn

[redigera | redigera wikitext]

I start från frihetstiden fanns ej något liksom liknade dagens politiska partier; istället ägde Arvid Horn inom struktur från kanslipresident samt lantmarskalk makten ovan den svenska politiken. han ledde rådet, samt beneath hans period styrde rådet ovan den förda politiken. han förde inom huvudsak ett försiktig utrikespolitik, samt undvek för att dra in land inom några konflikt.

Mössor samt hattar

[redigera | redigera wikitext]

År 1738 organiserade sig Horns motståndare inom vad likt skulle bli hattpartiet, stödda från land i västeuropa. dem likt motsatte sig deras politik förenade sig inom enstaka ursprungligen ganska löst sammanhållen organisation. Denna skulle senare förbättra sig mot mösspartiet, tillsammans starkt stöd ifrån Storbritannien samt framförallt Kejsardömet Ryssland. beneath riksdagen 1738–1739 störtades Horn, samt därefter blev riksdagen maktens mittpunkt.^[5]

Hattarnas utrikespolitik fanns starkt inriktad vid för att återta dem förlorade baltiska de olika administrativa områdena i ett land utanför huvudstaden, samt då en gynnsamt läge verkade uppstå kalenderår 1741 påbörjades "hattarnas krig" mot Ryssland. mot resultat från inadekvata förberedelser samt överoptimistisk tro vid vilken hjälp liksom stod för att erhålla från andra blev detta en stort misslyckande, samt inom freden inom Åbo inom juni 1743 förlorades ytterligare delar från Karelen. ifrån denna punkt, angående ej tidigare, stod detta även uppenbart för att dem numeriskt värde partierna sökte helt olika allierade utomlands: hattarna orienterade sig mot land i västeuropa, medan mössorna helst ville äga Englands hjälp dock kunde acceptera stöd ifrån Ryssland ifall detta ej stod för att få.^[6]

Tronföljdskrisen 1743

[redigera | redigera wikitext]

Efter katastrofen inom detta ryska kriget borde hattarnas dagar nära makten existera över: riksdagen 1742–1743 dominerades från mössorna, såsom ägde övertaget inom samtliga stånd utom borgarnas. tid 1743 utbröt dock ett tronföljdkris mot resultat från Ulrika Eleonoras död 1741, då detta stod uppenbart för att ingen legitim arvinge fanns för att vänta. Bondeståndet valde ensidigt den danske kronprinsen Fredrik, samt inom Dalarna reste sig allmogen inom dalupproret 1743, "stora daldansen". då nyheten ifall freden inom Åbo nådde huvudstaden, samt detta stod uppenbart för att en från villkoren plats för att Adolf Fredrik skulle bli svensk tronföljare, anslöt sig även bönderna mot detta omröstning. Bondeupproret kunde då kämpa ned, samt hattarna ägde för tillfället hunnit återhämta sig samt fått en argument liksom dem beneath dem närmsta år skulle utnyttja mot för att hålla sig kvar nära makten: detta för att varenda avvikande åsikt egentligen plats enstaka sektion från enstaka program vilket syftade mot för att ändra tronföljden.^[7]

Utgången från den nya ordningen

[redigera | redigera wikitext]

Den nya frihet – efter vilken tiden fått sitt namn – blev objekt på grund av hänförd beundran, samt beneath effekt från denna begeistrade stämning utvecklades vid olika områden ett aktivitet såsom blev elementär till den nästa tidens kulturarbete. Näringslivet samt vetenskapen gynnades, nyttotänkandets århundrade gjorde sitt intåg.^[8]

Även inom statslivet åstadkom frihetstiden effekt. Formerna till riksdagens aktivitet, särskilt utskottsväsendet, utvecklade genom grundlag (1723 års riksdagsordning) samt praxis. Dessutom grundlagsfästes riksdagens befogenhet för att isolerad ge rättsligt formulering åt folkviljan samt för att sammanträda regelbundet – vart tredjeplats kalenderår. enstaka bestämd skillnad gjordes för tillfället inledningsvis mellan grundlagsstiftning samt vanlig lagstiftning, samt vid detta senare området fullbordades en beneath föregående period förberett storverk: 1734 års lag.^[8]

Ekonomisk politik

[redigera | redigera wikitext]

Som utmärkande till den nya tidens ekonomiska åskådning kunna sägas för att ifall fabrikerna förut varit en medel för att upprätthålla Sveriges yttre stormaktsställning samt krigiska ära, således blev dem fredliga yrkena för tillfället självändamål. Fokus hamnade för tillfället vid nyttan istället till äran.^[9]Anders Nordencrantz, såsom länge plats den maximalt ansedda bland tidens nationalekonomer, föreslog redan kalenderår 1726 till ständerna för att framstående affärsmän skulle adlas, ty på det sättet "skulle ärones väg vändas ifrån den martialiske mot den borgerlige håg". Å andra sidan borde, i enlighet med Nordencrantz, unge mot handlare samt fabrikörer liksom övergav sitt arbete genom enstaka team förklaras arvlösa. vid den punkten stötte dock Nordencrantz inom borgarståndet vid en starkt motstånd.^[9]

Centralt till denna period existerar dem svenska manufakturerna likt vid 1700-talet fick givmilda bidrag från staten mot resultat från produktplakatet. Manufakturer började idag grundas inom flera svenska städer, vilket existerar ett fingervisning vid hur många dessa bidrag betydde. Varorna vilket berördes från dem svenska manufakturerna utgjordes mot massiv sektion från textil, järn, tobak, material samt sötningsmedel.

Alla såsom ville grunda fabriker fick fri byggnadsplats samt fritt trävirke mot både byggnader, maskiner samt verktyg. då ett fabrik skulle placeras inom gång kunde ägaren räkna vid lån från kronan, samt sedan kom enstaka utdragen rad premier: inledningsvis tillverkningspremier, vilket kunde vandra upp mot 20 andel från varornas värde, samt sedan transportpremier på grund av fabriksalster liksom skulle säljas inom riket, alternativt exportpremier på grund av produkter likt exporterades mot andra länder. till utdelning från räntefria lån åt nya samt lovande fabriksrelaterade företag bildades vid 1726–27 års riksdag enstaka speciell fond, den därför kallade landshjälpsfonden.^[10] Industrins intressen främjades ytterligare genom förbud mot för att importera ett mängd produkter vilket ständerna ansåg behärska tillverkas inom landet inom behövlig mängd, samt dryga skyddstullar vid andra produkter likt åtminstone delvis borde behärska produceras inom landet. Importförbudet utestängde helt utlänningar ifrån konkurrens tillsammans med svenska fabrikörer, samt dem höga tullarna fördyrade utländska produkter sålunda för att dem svenska fabrikerna kunde ta mer betalt på grund av sina varor.^[10]

Denna politik ledde mot en ekonomiskt uppsving beneath 1700-talets inledande hälft, likt tog slut 1765−1766, då politiken blev den motsatta samt inriktade sig vid för att lägga ned manufakturer inom massiv skal. detta vilket idag fanns inom fokus till den svenska staten fanns jordbruket, vars omdaning mot enstaka massiv sektion påbörjades från Jacob Faggot 1757 samt 1762. dem omvälvande reformerna inom jordbruket omkring sekelskiftet 1800 plats inspirerade från dem brittiska jordreformerna, samt ett grov uppskattning existerar för att mellan 1720 samt 1840 fördubblades produktiviteten.

Jacob Faggot tog initiativet mot storskiftet tid (1757), vilket inom princip innebar för att skånska bönder borde slå ihop sina enskilda tegar, vilket skulle leda mot enstaka större utdelning samt per automatik även enstaka befolkningsökning. ursprunglig omkring sekelskiftet kom detta för att förverkligas, dock tillsammans med vissa förändringar samt utifrån den brittiska jordreformen. Den "egentliga" omdaningen påbörjades runt 1783 från Rutger Macklean, likt plats enstaka godsherre vid Svaneholms slott inom Skåne. Mackleans reformer fick en svalt bemötande från bönderna såsom påverkades, samt inom vissa byar plats missnöjet således stort för att hälften från jordbrukarna valde för att flytta. dock dem reformer vilket genomfördes fick fäste inom Skåne, samt liknande reformer (om ej lika radikala) gav utslag inom flera angränsande län.

En ytterligare form eller gestalt från finansiell politik bedrevs från Anna Maria Rückerschöld, vilket både inom kokböcker samt enstaka debattskrift manade mot för att inrätta statliga skolor till för att lära kvinnor hushållning, samt till främjande från hushållsvetenskap. denna menade för att ifall den inre ekonomin (hushållningen) föll sålunda skulle detta ett fåtal allvarliga följder på grund av samhällsekonomin. Hennes åsikter nedsänkt inom tiden, dock skulle ej ett fåtal genomslag förrän vid 1900-talet.^[11]

Riksdagsbyråkrati samt maktmissbruk

[redigera | redigera wikitext]

Den inom praktiken oinskränkta riksdagsmakten innebar vid sätt samt vis ett obegränsad samt okontrollerad kraft på grund av detta tillfälliga majoritetspartiet inom riksdagen, vilken ibland utnyttjades vid en hänsynslöst sätt. på det sättet möjliggjordes hattpartiets äventyrliga utrikes- samt näringspolitik. Riksdagen fanns uppdelad inom fyra stånd, samt inom flera fall gick skiljelinjerna mellan stånden vid tvärs mot partigränserna. Beslutsordningen – liksom innebar för att tre stånd måste artikel överens – gav även förutsättningar på grund av den livliga politiska aktiviteten inom riksdagen nära denna period. Icke minimalt böndernas styrka ökades på det sättet, vilket förhöjde detta politiska medvetandet bland dem bredare folklagren.^[5]

Den merkantilistiska näringspolitikens understöds- samt skyddssystem (se Merkantilsystemet) användes ej bara mot för att befrämja landets affär, utan även mot för att gynna enskilda intressen vid detta allmännas bekostnad. Detta medförde inom förening tillsammans med den dyrbara krigspolitiken för att statsverket hamnade inom förvirring. kalenderår 1765 använde detta segrande mösspartiet förfoganderätten ovan riksdagens envåldsmakt mot en ekonomiskt strypsystem, liksom ytterligare ökade förvirringen inom penningväsendet. Riksdagen ägde även tagit domsrätten inom sin grabb samt ansågs nära dess utövning ej artikel bunden från lagen, till man menade för att lagstiftaren står ovan denna. mot detta fanns bägge partierna medskyldiga.^[8]

Möjlighet mot yttre övervakning saknades således ej, dock innehavarna från riksdagens kontrollmakt: adel, präster samt borgare – medlemmar ifrån dem bestående någon som har obegränsad makt sekreta utskottet – fanns mot den största delen ämbetsmän, samt därför blev kontrollen inom verkligheten bara byråkratisk självkontroll. inom detta sekreta utskottet fanns 50 ledamöter ifrån adeln, 25 ifrån prästerna samt 25 ifrån borgarna. detta sekreta utskottet plats viktigt då detta avgjorde inom problem att diskutera angående utrikespolitik, försvar samt budget.^[12] Mellan 1723 samt 1756 fanns detta även en utvidgat sekret utskott bestående från ytterligare 25 ledamöter ifrån bondeståndet. detta kallades den stora sekreta deputationen.^[13] dem fick bara inom undantagsfall existera tillsammans samt bestämma.^[14] Bland allmogen fick endast män omrösta såsom fanns odalbönder alternativt självägande bönder.^[15]

Hos dem yngre mössorna framträdde visserligen antibyråkratiska riktningar samt ett yttring från detta fanns för att tryckfriheten infördes samt grundlagsfästes 1766 genom Tryckfrihetsförordningen, dock den praktiska verkan från deras makttillträde fanns bara för att riksdagskontrollen övergick ifrån riddarhusbyråkratin mot prost- samt borgmästarbyråkratin. detta såsom skilde frihetstidens byråkratiska självkontroll ifrån vad likt vid högadligt håll åsyftats beneath 1600-talet samt 1719 fanns sålunda för att den ej handhades från den högsta förvaltningsmyndigheten rådet, utan från underordnade ämbetsmän inom kraft från riksdagssuveräniteten. Härmed sammanhängde egenarten från den parlamentarism vari frihetstidens riksdagsenvälde ifrån 1738 tog sig formulering inom. Denna kom ej, såsom den engelska, för att leda till inom enstaka kraftfull kabinettsregering, utan inom en direkt riksdagsregemente.^[16]

En överordnad ställning inom förhållande mot varenda förvaltningens utgreningar tillkom rättsligt detta svenska riksrådet, samt ägde detta, liksom detta brittiska kabinettet, verkligen fått regera, skulle dess chefsställning inom någon mån äga kunnat bli en grupp vid riksdagsbyråkratins tendens för att mot privat fördel utnyttja ständersuveräniteten. för tillfället bands rådet genom instruktioner ifrån riksdagen likt även drog in verkliga regeringsärenden mot direkt handläggning från sig egen alternativt sina beskickningar. för att denna parlamentarism ej slog sämre ut än den gjorde berodde vid riksdagens byråkratiska sammansättning, dock detta byråkratiska självsvåldet fick på det sättet fritt spelrum.^[16]

Vetenskap

[redigera | redigera wikitext]

Under frihetstiden började svenska vetenskapsmän vid allvar utföra sig kända. beneath perioden sjönk universitetens ställning eller tillstånd, samt istället grundades akademier vilket Kungliga vetenskapsakademin samt vitterhetsakademin.

Tidens maximalt berömde naturvetare existerar Carl von Linné, vars insatser inom biologi gav världsrykte, samt vars lärjungars resor kartlade många från floran samt faunan utanför Europa. Även fysikern Anders Celsius besitter satt bestående spår genom sin temperaturskala; denne föreslog även samt deltog även inom ett expedition mot Tornedalen till för att fastställa jordens struktur. Fysikern Jonas Alströmer plats ett från dem sex instiftarna från Kungliga Vetenskapsakademien1739. maximalt känd existerar mångsysslaren Alströmer till sitt stora nyfikenhet till jordbruk var denne bland annat populariserade odlandet från rotfrukt likt livsmedel. Mindre känd idag existerar exempelvis kemisten Torbern geolog.

Inom samhällsvetenskapen samt dem humanistiska vetenskaperna kunna nämnas Anders Chydenius nationalekonomiska undersökningar, framtagandet från befolkningsstatistik genom Pehr Wargentins samt tabellverket försorg, språkforskaren Johan Ihre samt historikern Sven Lagerbring.

Gustav III:s statskupp

[redigera | redigera wikitext]

Läget inom riksdagen plats labil samt korruptionen utbredd. Gustav III försökte beneath sitt inledande regeringsår för att försona partierna samt stärka kungamakten, samt menade för att riksdagens intressegrupper borde behärska samarbeta beneath hans ledning. Mösspartiet motsatte sig starkt detta. Samtidigt fanns riksdagen lamslagen från ett konfliktlinje vilket ägde föga för att utföra tillsammans med den gamla partipolitiken. Främst borgare samt bönder ville inskränka adelns privilegier, vilket dessa motsatte sig (enligt regeringsformen måste varenda inskränkning inom en stånds privilegier godkännas från detta ståndet). mot slut gav adeln tillsammans sig, samt enstaka kungaförsäkring vilket inom än högre grad än tidigare beskar kungens inflytande röstades igenom. Samtidigt ägde missnöjet flora tillsammans bråket vid riksdagen – detta rådde hungersnöd, dock riksdagen vidtog ej några verksamma hjälpåtgärder, samt Gustav III bestämde sig på grund av för att utföra revolution. Den genomfördes den 19 augusti 1772. Rådet fängslades temporärt samt tvingades godta den nya regeringsformen. Revolutionen plats från allt för att döma populär: dem enda såsom försökte bringa upp något motstånd mot livgardet, vilket plats dem enda trupper kungen stödde sig vid, plats Carl Fredrik Pechlin samt Thure Gustaf Rudbeck, dock dem misslyckades helt.^[17]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]